Recension
Boone, Pat
The Drugstore´s Rockin´
(Beat Family/Border)

Sluta inte läsa!

Något jag skulle gjort på den tiden då jag visste vad som var rätt och fel och vilka vindriktningar som gällde i de kretsar man ville vara med i. Som Larm och Expressens Popsida.

För hur kunde man som skivsamlande mansperson gilla Pat Boone när Jerry Lee Lewis och andra hårdingar var vad man skulle anse vara facit.

Men nu är tiden sådan att allt kommer ut ur garderoben, gamla proggmumier visar sig gilla country, exempelvis.

Så det är bara att komma ut och skriva att det här är en ypperlig samling. 35 spår av den främste popcroonern av alla. En samling där det mesta är överlägset det som tävlas med i tv-programmet »Dansbandskampen«.
För det är just dansmusik, trycktrycktryck, som var den unge Pat Boones genre. Välgjorda arrangemang, gärna med kör, en mjuk melodi och en ännu mjukare sångare. Samlingen är uppblandad med en del religöst färgade spår och några bagateller, som »Speedy Gonzales«. Resten är en evig sista dansen, olycklig om hon sa nej tack, lycklig om hon sa ja och lutade huvudet mot axel.
I många av inspelningarna här finns ett vemod, en närhet, en tro på det goda och gemensamma.

Pat Boones karriär har varit lång, mängder med inspelningar, framgångar, hits. Men det är som om den varit skymd, åtminstone i rootsy-sammanhang. Clean cut all American boy, för att nu skriva något på engelska språket, något jag inte rekommenderar men som här känns som det nödvändiga undantaget. För just Clean cut all American boy, är det inte där nidbilden av Pat Boone tar avstamp?

Som vanligt, vilket skrivs när det gäller Bear Family-utgåvor, är bilder och informationstext generöst. Tack!

Jag rekommenderar verkligen den här utgåvan, det ger perspektiv på våra rötter. Allt kan nämligen inte vara Jerry Lee Lewis.

Tack för att du läste!

/Frank Östergren