Recension
Earle, Justin Townes
Harlem River Blues
(Bloodshot/Border)

Sonen fortsätter att imponera, medan fadern befinner sig någonstans i kölvattnet. Om nu jämförelser måste göras, vilket inte alls behöver vara fallet. Den yngre har två goda ben att stå på själv.

Till att börja med fann jag »Harlem River Blues« något konturlös, om än behagligt nedtonad. Medan mannens förra platta knockade mig i redan första ronden, ägnade sig den nya åt lite avvaktande jabbande. Men som det här albumet tar sig.

Earle är ingen muntergök och han arbetar med små medel. Effektiviteten är dock häpnadsväckande och i tredje ronden var jag golvad. Då lät inte bara det högst omedelbara titelspåret – en countrygospel av Guds nåde – fantastiskt. Resten är faktiskt lika bra och som låtskrivare bör han nu ha gått från löfte till konstaterad storhet.

Anslaget är eklektiskt inom ramarna. Dessa skrivs bäst americana och Earle har hela historien klar för sig. Och det är nog så man ska se honom, som begåvad traditionalist och respektfull historiebärare. Jag köper hela konceptet och är svårt förälskad i till exempel den i stort sett konsekventa användningen av retrospektiv slapback på sången.

www.tedeborg.se

/Bengt O Tedeborg

Lyssna på Spotify