Recension
Bondesson, Nils
Happy Hour
(Wime Records)

Nils Bondesson är en skånsk jazzpianist som också sjunger eller kanske en jazzsångare som också spelar piano. Det kvittar vilket, han är lika duktig hur man än lyssnar. Det här är i alla fall hans första album i eget namn och det handlar om gladjazz i olika skepnader som ragtime, New Orleans, lite rock´n´roll och en del annat som piggar upp oss lyssnare.

Blondinen undrade direkt vad det var för något jag spelade. Hon tände bums på den här musiken och bandet, där både Kiki Desplats kornett och Torbjörn Righards tenorsax ingår. Övriga musiker är Bo Håkansson på trummor, Jon Eriksson på gitarrer, Anders Lorentzi på bas och Magnus Nörrenberg på percussion. De låter sammansvetsade till ett kollektiv som har kul medan de spelar, antingen det är Bondessons egna låtar eller gamla bekantingar som Makin´ Whoopie eller Between The Devil And The Deep Blue Sea.

Fokuserar man lyssnandet på Bondessons pianospel, så får man intrycket att här har vi ett namn att lägga på minnet och kräva fler nya album av. Och han är fortfarande ung och har framtiden för sig, så de lär nog komma.

/Rune Häger