Recension
Bohman, Jenny
Live At Mosebacke
(Rootsy.nu)

Med avstamp i förra årets fenomenala Coming Home levererar Jenny Bohman den skönaste svenska blues jag hört. Här ges fritt utrymme åt sväng, improvisation, luft, värme, intensitet och naturligtvis Bohmans röst. Den är säregen och bråddjup och tecknar de stora mänskliga bilder na med de subtilaste nyanser. Effekten är snarast excoristisk och det ska tolkas enbart positivt.

Låtarna är genomgående varierade och starka. Den som kan sin Bohman känner förstås igen urvalet, men det är inte fråga om att ha denna liveskiva eller förra årets studiodito. De är sidor av samma mynt och kan varken separeras eller ses som ett och samma. Medan Bohmans låtar lät mer påklädda (producerade) på Coming Home, visar denna Mosebackespelning upp dem i brutal nakenhet. Ingen av plattorna går att vara utan.

En eloge till bandet, Yonder förstärkta av bland andra Brian Kramer och Michael Blair, är också på sin plats. Jag hör snille och jag hör smak.

www.tedeborg.se

/Bengt O Tedeborg