Recension
Staples, Mavis
You Are Not Alone
(Anti)

Jag har ett förhållande med Mavis Staples. Det sträcker sig en 40 år tillbaka i tiden. Några skulle säga att det inte är ömsesidigt. Men jag känner att det är det visst det. Även om det har varit på distans. Jag har alltid känt en stor närhet och en själarnas gemenskap när det gäller musiken och synen på diskriminering och människors likaberättigande. Dessutom finns det ingen som sjunger som Mavis. Nu med en något ärrad röst men fortfarande med samma värme och styrka som alltid, och med en inandning som bara ger oss en föraning om vad som ska komma med utandningen.

Ry Cooder tog Mavis till ett nytt fantastiskt album med ”We´ll Never Turn Back” 2007. Nu gör Wilcos Jeff Tweedy samma sak fast annorlunda med ”You Are Not Alone”. Rick Holmstrom har mer och mer tagit rollen som Pops Staples, Med respekt och vördnad. Ett bra arbete. Det får han visa upp i den klassiker som inleder albumet. ”Don´t Knock” som Pops skrev och som Staple Singers spelade in tidigt i sin karriär. Andra Staplesklassiker är ”Downward Road” och ”Too Close/On My Way To Heaven”. Jeff Tweedy har bidragit med titelspåret, en sång i samma anda.

Låtvalet i övrigt är intressant. Ytterligare några gospelsånger och en Tweedykomposition till. Men sedan är det Fogertys ”Wrote A Song For Everybody”, en funkyfierad ”I Belong To The Band” av Reverend Gary Davis, den Toussaintska ”Last Train”, Randy Newmans ”Last Train” och Little Miltons ”We´re Gonna Make it”. Det ser ut som en omaka blandning, men det låter som en tydlig helhet med en tydlig tanke - ”You Are Not Alone”.

Vid en första lyssning känns det som om Mavis inte får ta ut svängarna och trycka till mot höjderna. Och det är nog också meningen, och det har också givit oss en avklädd och nära Mavis med en väl avvägd röst med eftertanke och budskapsbärande innehåll. Det här är stor musik på många plan. Det kan inte bli mycket bättre. Jag älskar dig, Mavis.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify