Recension
Diverse artister
...next stop is Vietnam - the war on record: 1961-2008
(Bear Family)

13 CD-skivor och en 300 sidig bok i LP-omslagsstorlek.

Det går inte att undvika ord som fantastiskt, kulturgärning, mästerverk, fenomenalt, lärdomshistoria. En del kanske skulle säga galenskap eller besatthet.

Vilket som – tyska skivbolaget Bear Family har gjort det igen och frågan är om de någonsin har gjort det bättre. Nog för att återutgivningsbolaget tidigare grävt på arkeologisk jungfrumark tidigare, boxar med tyska judiska orkestrar är ett sådant spår, aningen skiljt från den totala genomgången av Sun-arkivet.

Men Vietnamn-kriget, 13 CD med låtar som alla knyter an till USA:s krigföring. Över hela skalan, från rödnacke-pro till aggressiv-anti. Det är inte bara musik, det är ett generationsdokument. Svårgreppat, känsloframkallande, aha-fyllt. Minnesbilder, hågkomster, dofter, färger – så nära men dock ändå borta.

I Sveriges enda radio spelades fortfarande ”Lili Marlene”, Yvonne Norrman hade framgång med ”Jag marscherar vid din sida”, trubaduren ”Skepparn” kom aldrig in på Svensktoppen med ”I armén” och så fick Anita Lindblom en storhit med ”Basker blå”. En FN-försvenskning av ”The ballad of the Green Berets”, den inspelning som för första gången musikaliskt lät oss ana att det pågick ett krig i Vietnam. Visserligen finns i texten till ”Eve of destruction” raden ”…the eastern world it is exploding…”, men vem satte det i samband med Vietnam.

Själv köpte jag singeln (hur det nu gick till) ”Hello Vietnam” med Johnny Wright och senare LP:n ”Ballad of two brothers” med Autry Inman. Men mer för att jag gillade musiken än hade synpunkter om rätt eller fel i krigföringen.

Musiken på de 13 skivorna är i några fall känd, annat bekant för de intitierade, resten för samlarna. Mycket är sällan hört, för länge sedan bortglömda singlar. Bekanta namn, Joan Baez, Peter, Paul & Mary, Merle Haggard, John Prine, Steve Earle, Phil Ochs, Bob Dylan.

Och så de föga kända och de aldrig kända. Bland de sistnämnda soldaterna själva som gjorde inspelningar.

På det här sättet skulle texten kunna fortsätta. Namnrabbling, titelrabbling, skivbolagsrabbling, samband och bakgrunder och kul poäng och visste-ni (som att Barry McGuire fick en hit med ”Eve of destruction” därför att Turtles valde en annan singel från den LP där det låten med).

Presentationen av artisterna görs med sedvanlig Bear Family-skärpa. På sedvanligt vis får vi också en kavalkad av reproduktioner av skivomslag, skivetiketter och notblad.

CD-upplägget är skarp. Kronologiskt i tid, ämnen. Före, under, efter, för, anti, veteraner och så vidare.

Men därtill kommer ytterligare en dimension. Bokdelen är inte bara musik. Bokdelen är en text- och bildberättelse om USA:s krigföring i Vietnam. Något som även finns med i audiodelen. Anföranden av bland annat presidenter och senatorer finns med.

Bildflödet är ymmigt, layouten stramt lockande. Kanske går det att läsa bokdelen utan att höra musiken, åtminstone kan det vara en väg att ta sig in i berättelsen. Så gjorde jag, i erfaren vetskap om att hade jag börjat med musiken hade jag illa lyssnat medan jag slog i boken för att få fram inspelningsfakta.

Urvalet är gjort från ett forskningsarkiv vid Lasalle University, där finns cirka 4 000 inspelningar registrerade. Med det förstås att boxen lätt hade fördubblats. Vad jag förstår hade kanske några CD till varit önskvärda, men rättighetsskäl gjorde att exempelvis Creedence Clearwater Revival inte är med. Eller Mother Maybelle Carter´s ”I´ll tell you what we´re fighting for”.

En del av låtarna blev även populära bland de stridande soldaterna. Det här var nämligen USA:s första krig där musiken följde med. Under Korea-kriget tio år tidigare hade USA för första gången satt upp arméradiostationer. I Vietnam växte den verksamheten, samtidigt som soldaterna själva för första gången i krig tog med sig skivspelare, bandspelare och transistorapparater.

Förordet till boken – och boxen – är skrivet av Country Joe McDonald

/Frank Östergren