Recension
Blandade Artister
Dirty Laundry
(Trikont)

Det är en vanligt utbredd missuppfattning, påspädd framför allt av illa pålästa rockjournalister, om att den vite mannen i mitten av 50-talet stal rockmusiken från de svarta. Självklart har vit kultur i alla tider varit snabb med att känna av och plocka upp strömningar i de svartas populärkultur och göra det till sitt eget, ibland på ett positivt, alltför ofta, på ett negativt sätt. Men hela sanningen är ju den att svart och vit musik alltid samexisterat sida vid sida i ett ständigt tillstånd av utbyte, ett konstant, och mycket medvetet givande och tagande. Något som alla som hört den utmärkta dubbelsamlingen »The Black And White Roots Of Rock’n’ Roll« (Sanctuary) vet.

De senaste åren har Casuals briljanta »Country Got Soul«-serie återigen öppnat våra ögonen för vilken själfull countrymusik som kommit, och fortfarande kommer, ur den vita Södern. Tyska bolaget Trikonts idé är enkel; att göra en »Country Got Soul«, fast tvärtom. På »Dirty Laundry« samlar de alltså 24 afroamerikanska artister som med soulkant levererar låtar ur countrykatalogen, en samling som manifesterar det svart-vita utbytet på ett alldeles utomordentligt sätt.

Som Jonathan Fischer mycket riktigt påpekar i texthäftet har ju i stort sett alla soulartister (åtminstone under 60- och -70-talet) haft countrylåtar på sin repertoar, något som förvånar många idag. Anledningen är helt enkelt att många av dem var uppväxta med countrymusik på ett eller annat sätt och r’n’b-legenden André Williams uttrycker det bäst när han säger att detta är något som han aldrig skulle behöva förklara för en sydstatsbo ur hans generation - det är en självklarhet.

Att gränsen mellan country och soul är hårfin vet vi såklart sedan tidigare men på »Dirty Laundry« (och för all del på »Country Got Soul«) suddas den ut helt. Har du hört Candi Statons magiska version av »Stand By Your Man«, James Browns funkiga tolkning av Hank Williams »Your Cheatin’ Heart« eller Betty Lavette svettas i världens bästa låt, Mickey Newburys »What Condition My Condition Was In«, vet du precis vad jag talar om.

Det ska sägas att allt inte är fantastiskt på »Dirty Laundry«, men nära nog.

Det som står ut mest är tidigare nämnda trio låtar, tillsammans med bästa spåret från Johnny Adams fantastiska »Heart & Soul«, »In A Moment Of Weakness«, en råcool version av »You Are My Sunshine« signerad Earl Gaines, Joe Simons sugande »Chokin’ Kind« och Curtis Mayfield, vars låt fått ge namn åt samlingen.

Och jag blir bara så lycklig när Willie Hobbs groovar loss i »Til I Get It Right« och när Arthur Alexanders »Love’s Where Life Begins« surrar på lagom hög volym så här på nattkröken, med ett halvdrucket glas Zinfandel bredvid mig sitter jag nästan och blir lite sentimental. Det är skivor som »Dirty Laundry« som får en att tro på en ras- och klassfri värld. En värld där det enda som betyder nåt är kärlek. Och musik.

/Ola Karlsson