Recension
Musselwhite, Charlie
The Well
(Alligator)

En lysande samling lågmält, personligt eftertänksam blues från nestorn bland de nu levande chicagobluesmunspelarna. Charlie Musselwhite är en enastående munspelare och visar med kraft och vitalitet likaväl som mjukhet och följsamhet att han här med sitt fjärde album för Alligator är en musiker som har mycket kvar att ge.

”The Well” är en bluesplatta, med blues i den gamla skolan. Charlie varierar blues som är långsamma eller snabba med de som är taktfasta eller melodiösa. Behagligt munspel och behaglig sång. Munspelet är hans starka sida, sången inte lika lysande. Varm och tilltalande men lite uddlös och melodifattig. Mer berättande en sjungande bitvis.

”The Well” är en sångcykel med små historier hämtade ur Charlies 66-åriga levnad. Minnen, förtvivlan, glädje och sorg blandas på ett personligt sätt. En betraktelse över livets olika skeden. Inte minst ”Sad And Beautiful Blues”, som är en duett med Mavis Staples, där Mavis fyller på och driver sången framåt med sin kraftfulla röst och vitala personlighet. Sången handlar annars om mordet på Charlies 93-åriga moder. En otroligt fin sång. En duett byggd på smärta, glädje och minnen.
Den svängiga ”Just You, Just Blues” är en blues precis så som vi vill att blues ska vara. Titelsången ”The Well” sammanfattar Charlies eget liv, det djupa mörker han befann sig i under missbruksåren. Brunnen var ett fängelse som han lyckades ta sig upp hur genom ett löfte till Jessica McClure, som tre dygn satt på botten av en brunn innan hon blev räddad. Kan du, kan jag. Och så är det hela vägen. Charlie guidar oss med varm och mjuk hand genom sitt eget liv hand i hand med det bästa bluesen har att erbjuda.

Charlie Musselwhites ”The Well” är med andra ord en av hans bättre plattor ur den packe på cirka 30 han har gjort de senaste 43 åren sedan debuten med ”Stand Back” 1967.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify