Recension
Baker, LaVern
It´s So Fine: The Complete Singles As & Bs 1953-1959
(Jasmine Records)

”Soul On Fire”, ”Tweedle Dee”, ”Bop-Ting-a-Ling”, ”Still”, ”Jim Dandy”, ”I Cried A Tear” och ”Shake A Hand” är några av de fantastiska spår som LaVern Baker spelade in mellan 1953 och 1959. Nu finns 20 av hennes singlar för Atlantic samlade på två CD. Men varför fick inte 1960-inspelningarna följa med? En ynka singel till var väl inte för mycket begärt. För då hade vi fått med den låt som jag älskar allra mest; ”Bumble Bee”. En jagande poppig R&B med ett arrangemang och en musikeruppsättning som är något av det bästa man kan höra. Synd. Fast det finns tillräckligt med Atlanticsingelspår för att fylla ytterligare en CD. Vi sätter vårt hopp till den och får på så sätt en komplett återutgivning av en 50-talets främsta sångerskor.

Men de 20 spår som finns med här är härliga spår från en sångerska med en kraftfullt underbar röst. Stor bärkraft och personlig modulering gjorde att Atlantic skrev henne till sitt stall och fick på så sätt en kompanjon till Ruth Brown. LaVern började sin karriär i jazzen och gick på 50-talet över till R&B, för att fortsätta in i rock ´n´ roll. Gospel var också en sångstil som fanns nära hjärtat. ”Soul On Fire” blev hennes första inspelning för Atlantic och den första storsäljaren kom 1955 med den latininfluerade ”Tweedle Dee”. Som sedan följdes av en handfull nationella hitsinglar. LaVern hade en fantastisk förmåga att vandra mellan blues, gospel, R&B, rock ´n´ roll, soul och noveltypop utan att tappa bort sin personlighet. Den charmiga kraftfullheten och melodiska mjukheten blev en oslagbar kombination. Bakgrundssångarna The Gliders backade dessutom ofta upp med en härlig klassisk doo-wop. LaVern lämnade Atlantic för Brunswick 1965 och hon försvann också från min spellista. Även om LaVern fortsatte att sjunga bra var det ändå spåren från tiden på Atlantic som kom att bli hennes allra främsta.

På slutet av 60-talet blev LaVern allvarligt sjuk efter att ha underhållit de amerikanska soldaterna i Vietnam. Samtidigt blev hon erbjuden jobbet som ansvarig för underhållningen vid The Marine Corps nattklubb på Filipinerna. Där stannade hon i 22 år. 1988 återkom hon till Atlantics 40-årsjubileum och arbetade sedan även med filmmusik. 1990 gjorde LaVern Broadwaydebut genom att efterträda sin skivbolagskollega Ruth Brown i ”Black and Blue”. Hon fortsatte att uppträda och spela in skivor efter det att hon fått båda benen amputerade 1994, men dog sedan 1997.

Även om jag skulle vilja ha mer av LaVern på 70- och 80-talet var de kanske ändå årtionden som inte passade för LaVerns stil. Men 50- och 60-talet gjorde det definitivt. 50-talet finns här. Njut.

/Staffan Solding