Recension
Dupree, Champion Jack
Two Classic Albums Plus 40s & 50s Singles
( Avid)

52 fantastiska sånger från en av bluesens främsta barrelhousepianister samlade på nytt på två CD till ett löjligt lågt pris. Så mycket bra blues är värt var enda öre, eller pund i det här fallet. Det är två gamla fina LP på Atlantic; ”Blues From The Gutter” och ”Natural And Soulful Blues” plus 32 singelspår från inspelningar för bolagen Continental, Red Robin, King och RCA´s etiketter Groove & Vik.

”Blues From The Gutter” räknas som en av Champion Jacks bästa plattor. Inspelad 1959 i New York med att några av stadens bästa musiker; Larry Dale gitarr, Wandell Marshall bas, Wille Jones trummor och Pete Brown sax. Som vanligt är det en stor, kraftfull och lite grumlig sång till ett pianospel som blandar barrelhousetakt och New Orleansrytmer. Bland spåren finns ”Junker´s Blues” som bearbetad blev Fats Dominos ”The Fat Man”. Dessutom klassiker som ”T.B. Blues”, ”Nasty Boogie” och ”Bad Blood”, tillsammans med gamla kända låtar som ”Going Down Slow”, ”Frankie & Johnny” och Stack-a-Lee”. Så såg Champion Jacks karriär ut. Han spelade gamla kända sånger, arbetade om och anpassade traditionella bluesstrofer och skrev högs personliga berättelser. För han var en stor historieberättare på ett personligt oefterhärmligt sätt och framförde sina historier både sjungande och pratande. Vissa historier återkom i olika tappningar, inte minst de om den förhatliga ”Mother-in-Law”.

”Natural And Soulful Blues” är inspelad i London 1959 och håller inte samma höga klass som föregångaren. Det är lite mera bara Champion Jack och en lågmält uppbackning av Alexis Korner gitarr och Jack Fallon bas. Fallons basspel är bitvis briljant och ger ett bra komplement till Champion Jacks pianospel. Denna Londoninspelning skulle bli starten på en intensiv inspelningsperiod för Storyville i Köpenhamn och många andra europeiska bolag. Till slut blev det 40 album i hans namn.

Singelspåren är något av det bästa som spelats in i New York under 40- och 50-talet med gräddan av New Yorks bluesmusiker. Här fanns alltid de bästa gitarristerna att matcha Champions Jacks explosiva pianospel och kraftfulla sång. Sticks McGhee, Brownie McGhee, Mickey Baker och Larry Dale hade alla sitt personliga sound och sin personliga stil och det kommer tydligt fram när vi vandrar över till inspelningarna från 1945 på Continental. 1953 blev det Red Robin och en vildsint rockig period. Det är här klassiker som ”Shake Baby Shake”, ”Number Nine Blues”, ”Drunk Again” och ”Shim Sham Shimmy” spelades in. Historien säger att det var då Jerry Lee Lewis hittade sitt klassiska ”Shake Baby Shake”. 1955 blev det King och bland annat ”Big Leg Emma´s” känd sedan från John Mayall, Eric Clapton och Mick Taylor. Fyra av spåren är dessutom med munspelaren George Harmonica Smith.
Samlingen avslutas med spår från Groove och Vik 1956. Bestämt och taktfast. ”Lonely Road Blues” gör han i duett tillsammans med Mr. Bear, alias Teddy McRae, med vilken han året tidigare hade gjort storsäljaren ”Walking The Blues”. Som avslutning får vi en hillbillyinspirerad ”Lollipop Baby” med ett skuttande saxspel av Pete Brown.

Champion Jack Dupree var en stor bluesmusiker och entertainer, en förebild och stilbildare med ett otroligt gott humor och en personlig utstrålning. Inspelningarna från 40- och 50-talet visar på hans stora förmåga att variera stil och innehåll. Tradition och nyskapande blandas i snabbare och långsamma sånger. Sjungande eller berättande spelar ingen roll. Han var en stor personlighet. Här finns samlat något av det bästa som gjorts och det är en verklig njutning att lyssna på.

/Staffan Solding