Recension
Cook, Elizabeth
Welder
(Proper/Rootsy.nu)

Elizabeth Cook kan uppfattas som något paradoxal. Hennes flickaktiga röst går inte riktigt ihop med till exempel en låt som förra skivans »Sometimes it takes balls to be a woman«. Men det är å andra sidan i den spänningen som hon hittar sin styrka. Hos Cook allierar sig country med något slags feminism och med egensinnigheten hos en artist med gott om originella idéer. Likheterna med Dolly Parton slutar alltså inte med rösten och resultatet är till stora delar alldeles utmärkt.

»Welder« är en logisk fortsättning på tidigare plattor. Rodney Crowell har lämnat plats i producentstolen åt Don Was och resultatet är inte överraskande ett något mer skruvat sound, låt vara fortfarande väl förankrat i folk- och countrytraditionen.

Cook har skrivit det mesta materialet själv och hon gräver djupt i sina personliga erfarenheter för att hitta teman och aspekter. »Mama’s funeral«, »Heroin addict sister« och »Girlfriend tonight« är självutlämnande utan att bli påfrestande privata. De är alla goda exempel på Cooks talanger vad gäller röst, utstrålning och låtskriveri.

Gästlistan innehåller namn som Crowell, Yoakam och Buddy Miller. De spelar underordnade roller men bidrar till ökad spännvidd. Särskilt Dwight Yoakam är lysande i 60-talsinspirerade »I’ll never know«. Och när Cook, eller om det är Was, låter melodiernas styrka utgöra det mest bärande fundamentet är plattan mycket bra. Avslutande »Til then«, signerad Tim Carroll, är kanske bästa exemplet på det.

Några låtar når inte ända fram till mig. »Snake in the bed« och »Yes to booty« svänger för all del fint, men drar likväl ner helhetsintrycket. En något kortare platta hade alltså varit att föredra.

www.tedeborg.se

/Bengt O Tedeborg

Lyssna på Spotify