| |||||||
Recension
Magness, Janiva
The Devil Is An Angel Too
(Alligator)
Janivas sjunde album, det andra på legendariska bluesetiketten Alligator. Numera också Award Winner; 2009 Blues Music Awards for B.B. King Entertainer Of The Year (som den andra kvinnan genom tiderna, Koko Taylor var den första) och för Contemporary Blues Female Artist Of The Year, ett pris hon också fick 2006 and 2007. Det borde väl ändå betyda något. Det gör det också. Det är välsjunget, välspelat, välproducerat och välljudande. Men… det saknar nerv. Även om Janiva sjunger med kraft och inlevelse är sången i ordinärt tonläge och frasering. Bandet är duktigt och Dave Darling kan sin gitarr.
Janiva har fått etiketten blues- och soulsångerska. Jag skulle nog vilja säga rock och R ´n´B. Hon säger sig ha Koko Taylor som inspiration. Det finns mycket lite spår av henne i sången. Hon säger sig ha Gladys Knight som inspiration. Kanske lite mer av henne då. Gör en funky version av ”End Of Our Road”. Bäst är Percy Sledges ”Walkin´ In The Sun” med lite mer blueskänsla och riktigt bra gitarrspel. Riktigt dåligt blir det på slutet när man ger sig på Joe Tex ”I Want To Do Everything For You”, Nick Lowes ”Homewrecker” och McClintons ”Your Love Made A U-Turn”. Riktigt risiga produktioner. Saggiga, röriga och utan inlevelse. Det känns på långa vägar som fel låtval.
Annars inleder Janiva med Julie Millers fina ”The Devil Is An Angel” och följer upp med två Ann Peeblesspår. Country och soul i kombination. Och det är ju så, lite varken eller. Även om Dave Darling kan spela gitarr i en kombination av Robert Cray och Albert King, det kommer in en sax på något spår och stråkar på två andra. Men det gör inte så stor skillnad. Jag tycker inte plattan håller måttet för att få de ovationer och försäljningsframgångar som den redan har fått i USA. Janiva är en skolad sångerska med all förutsättningar att sjunga. Gör det lite mer personligt, så kanske jag också fastnar.