Recension
Duck and Cover
The Pasadena Recordings
(Heptown Records)

Det här låter som ett soundtrack till en amerikansk familjefilm i Technicolor från 1952. Musiken är western swing och rockabilly av det där slaget som låter bekant. Man tycker man har hört låtarna förut, allting låter proffsigt och genuint. Låten »One Tear Away« har man faktiskt nästan hört förut: den är åtalbart lik »Cold, Cold Heart«.

Alltihop är förresten inspelat i en studio i Pasadena, CA. Och i Wallyphonic, som studion heter, där jobbar man inte med dagens moderna utrustning. Här gör man inga pålägg i efterhand, allt spelas in livs levande och utan digitala hjälpmedel. Det är därför det låter som 1952, året då amerikanska myndigheter lät spela in en film om hur skolbarnen skulle skydda sig under en rysk atombombsattack: in med er under borden, »duck and cover«.

Men det allra mest märkliga med plattan, det är att Duck and Cover är ett danskt band. Det kan man inte tro.

Sångerskan Johanne Mortensen sjunger perfekt för den här genren. Hon låter som alla amerikanska countrystjärnor skulle låta 1952. Ingen som lyssnar på plattan kan tro att hon är danska. Det trista i sammanhanget är att hon lämnade bandet för över ett år sedan och hur hennes efterträderska Krestine Havemann låter, det har jag inte en aning om. Men det kommer säkert fler plattor från det här bandet.

/Rune Häger

Lyssna på Spotify