Recension
Risager, Thorbjørn
Track Record
(Cope records)

Vaknade en morgon i april till en sträv bluesröst och ett gäng blåsare som fick mig att gnugga öronen. Var hade jag hört denna röst förut? Varifrån kom den? Och när jag yrvaket närmade mig TV-rutan och fick syn på rösten, så hann jag tänka »var har han köpt hatten?«.

Då visste jag redan att det var Thorbjörn Risager, som av någon vaken morgonteveproducent hade lurats upp i ottan för att spela ett par låtar från den nya CD:n »Track Record«. Ingen, inte ens en stjärna, får tacka nej till ett sådant erbjudande. Därför fick vi höra två kraftfulla bluesnummer innan vi hade hunnit läsa morgontidningen.

Risager skulle kunna välja vilken låt som helst från nya plattan. Alla är de exempel på hur man får ett speciellt, eget och rått sound ur ett gäng vanliga danska drängar. Det låter kraftfullt och tätt om bandet och Risagers röst verkar vara tränad någonstans på USAs södra halva och influerad av BB King och Ray Charles.

»I´ll Be Moving On« och »Stand Beside Me« är plattans två bästa spår enligt min enkla smak, men andra lyssnare hittar säkert andra favoriter. Och Risager bryr sig inte: det är hans egna låtar alla tio.

Det här är en svettigt bra platta som kommer att ge de här danskarna ännu fler förfrågningar från hela Europa om att spela på bluesfestivaler och göra turnéer från stad till stad. Risager och hans mannar växer hela tiden och har gjort det sedan starten 2003. Dessförinnan hade han tänkt sig en karriär som skollärare.

Tur för oss att han hittade sin blues.

/Rune Häger

Lyssna på Spotify