Recension
Horton, Johnny
The Ballads of Johnny Horton
(Bear Family/Border)

Inledningsvis gör jag det lätt för genom att ställa en genreartad fråga som vi aldrig får svar på.

Hur bra hade artisten blivit, vilka framgångar hade nåtts om inte döden kommit alltför tidigt.

Johnny Hortons liv ändades i en bilolycka tidigt 1960-tal. Hans karriär hade då blivit internationell, åtminstone i västvärlden. Detta genom framgången med ledmotivet till biofilmen »North to Alaska«.

Sjungna ledmotiv i westernfilmer var vanliga under 1950-talet, som om de hörde genren till. Johnny Hortons berömmelse utanför USA kom dessutom i en tid då information började färdas allt snabbare. Hade hastigheten varit lika hög när 1950-talet var nytt kanske Tex Ritter och »High noon« blivit en världshit, vem kan veta. Men när »High noon« var aktuell fanns ännu massor av segelfartyg i linjefart, när John Wayne sökte lyckan i Alaska färdades sputnikar och satelliter i rymden.

För oss avståndsbetraktare var Johnny Horton mest känd för sina historiska låtar. »Battle of New Orleans«, »The sinking of Bismarck« med flera. En för oss obegriplig genre, mycket USA-aktig och mycket romantiserad.

Han hade också en rock´n´roll-sida, något jag lärde först långt senare.

Vad han kanske främst var var dock balladsångare. Något som kom i skymundan för allt det andra han gjorde. Möjligen uppmärksammat av skivsamlare, men i så fall bara av de verkliga specialisterna. För när jag själv exempelvis i slutet av 1960-talet började handla hos Western Songs eller läste de tidiga nummren av Kountry Korrall, inget där lärdes ut om balladsångaren Johnny Horton.

Den här samlingsplattan sträcker sig från inspelningar gjorde 1951 till 1960, hämtade i många fall från singel/stenkake-baksidor, i något fall outgivet. De 25 spårens gemensamma nämnare är countryballader. Några inslag, som »Johnny Reb« och just »North to Alaska« sätter jag balladfrågetecken efter. Men kanske sådana eftergifter måste göras och alltför störande är det nu inte.

Intrycket ges att Johnny Horton tidigt fann sin stil, både vad gäller tonfall och frasering. Genom sammanställningen löper en behaglig röd tråd.

De 25 spåren är i de flesta fall numera välkända. Vill man inte höra rock-a-billy-sidan och tycker nationalromantik är inget att ha, då är samlingen en utmärkt introduktion för den som har föga med artisten.

Dock, det finns en besvikelse och det gäller Bear Familys presentation. Den biografiska texten är med bolagets standard spartansk. Och varför låtarna i texthäftet anges i inspelningsordning medan den på CD:n har en annan ordningsföljd förstår jag inte anledningen till.

/Frank Östergren