 |
| ||||||
 |
Recension
Hendrix, Jimi
Valleys of Neptune
(Legacy/SonyBMG)
Nu i mars kommer ett stort svep med remastrade utgåvor av Jimi Hendrix skivor. Vid sidan av återutgivningarna kommer också »Valleys of Neptune« med studioinspelningar från 1969 som tidigare inte varit utgivna i det här skicket. Några låtar, som »Red House« och »Stone Free«, fanns i tidigare studioversioner. Annat var nytt, som en instrumentalversion av Creams »Sunshine of Your Love«.
»Hear My Train A Comin’« fanns med på »Midnight Lightning« som kom i mitten av 1970-talet, men då med överdubbningar. Nu får vi låten i dess ursprungliga skick. De enda ingrepp som gjorts var att Noel Redding och Mitch Mitchell 1987 förbättrade sina insatser på några spår under ledning av Chas Chandler, och det är väl inte så mycket att säga om.
När man ser den enorma Hendrixutgivningen känns det dock en aning konstigt att han faktiskt bara gav ut fyra lp-skivor medan han levde. Att han lämnade sådana mängder inspelat material efter sig hänger dock samman med Jimi Hendrix arbetsmetod. Till skillnad från många samtida rockmusiker arbetade han fram sin musik i studion i ständiga revisioner och nya versioner.
Musiken på »Valleys of Neptune« visar Jimi Hendrix när han var som allra bäst, med en suverän kontroll över sina uttrycksmedel. Men det var samtidigt en disharmonisk tid i gruppen. Det ursprungliga Experience höll på att splittras. Motsättningarna mellan Hendrix och Noel Redding blev allt tydligare, och Billy Cox var på väg in i bandet. På skivan hörs båda basisterna.
Men över till musiken. Den är glimrande. Hendrix sustain i »Hear My Train A Comin’« är monumentalt, och när han interfolierar gitarrtonerna med den intensivt upprepade titelversen skapar han en improvisatorisk känsla i vackert släktskap med den samtida jazzmodernismen. Gitarrspelet i »Sunshine of Your Love« är bland det bästa jag hört med Hendrix, och hans kärnfulla licks och kortare solon i »Mr. Bad Luck« ligger i perfekt balans mot sången. Och den åtta minuter långa versionen av »Red House« understryker vilken unik bluesmusiker Jimi Hendrix var.
Här finns inte ett enda spår som inte håller måttet. Att lyssna på »Valleys of Neptune« är en oavbruten njutning. Musiken är sökande och hela tiden i rörelse, progressiv i ordets sannaste rockbetydelse.
Denna sida är designad till tonerna av White Stripes och Rodney Crowell.