Recension
Melamed, Vince
What Matters Most
(Adroit Records)

Den här mannen har knappast någon man känner hört talas om. Och aldrig hört.

Men tittar man i hans CV, så dyker det upp referenspunkter som man kan dela med andra musikintresserade.

Vince Melamed bor numera i Nashville, dit han kom från New York via en Los Angeles-period. Hans debutplatta i eget namn, What Matters Most, har föregåtts av åtskilliga studiobesök, där Melamed har suttit in och spelat på keyboardet vid inspelningar med Bob Dylan, The Eagles, Bobby Womack, Rosanne Cash och massor av andra. Men det är som låtskrivare han har fått mest publicitet. Han har försett bl a Rosanne Cash, Phoebe Snow och Tina Turner med musik och texter och ibland har det gått så bra att hans låtar har nominerats för olika Song of The Year-utnämningar. Ett par av hans låtar har hamnat som etta på någon Billboardlista och åtminstone en gång, 1996, har han utsetts till Songwriter of The Year i Nashville Music Awards.
Ändå har ingen hört talas om honom.

Men den här solodebuten bör ha stora chanser att ge honom lite större utrymme i media. Det är nämligen en mycket bra platta, som placerar sig någonstans i gränslandet där country möter pop och där det hörs lite r´n´b gnistra till ibland.

Det märks att Melamed är en låtskrivare som har en enorm kompetens. Alla de tio spåren på plattan har sin egen profil, de har melodier som man gärna tar till sig och det hörs att musiken kommer från en begåvning utöver de vanliga.

På CD-konvolutet räknar han upp ett stort antal namn som inspirerar honom när han skriver sin musik. Där finns flera tunga jazznamn (Thelonious Monk och John Coltrane bl a), där finns Dylan, Beatles och Muddy Waters m fl. Så det märks att han inte hör till den vanliga Nashville-ligan.

Och så sjunger han själv sina låtar.

Hans röst är precis som han själv en aning orakad, men personlig och antagligen lätt att känna igen, när man har spelat plattan några gånger. Han smälter fint in i omgivningen av snyggt spelande musiker, säkert handplockade för den här plattan.

Det är underligt att det har tagit så lång tid för Vince Melamed att ta det här klivet. Och när han gör det, är det på ett litet oberoende skivbolag som ingen jag känner har hört talas om.

/Rune Häger

Lyssna på Spotify