Recension
Blandade Artister
Murder: Song From The Dark Side Of Soul
(Trikont / Bonnier Amigo)

Tyska Trikont har givit oss fantastiska southerns soul-samlingar genom åren i form av ”Down & Out”, ”Cheatin´ Soul”, ”Hotel Lovers” och ”Dirty Laundry”. Här är det inte musikstilen som är basen för samlingen utan bloddrypande ond och bråd död. Mord och kriminalitet i all dess former och dess konsekvenser uttryckta i blues, hillbilly, country, jazz, calypso och R&B från 1920-talet till 1950-talet.

Intriger, uppgörelser, mord och andra hiskeliga brott har alltid sålt, så även inom musiken. Den här samlingen är intressant, spännande och bra på många sätt. Men jag får ibland en känsla av att det mer är en sociologisk studie än ett musikdokument. Trots att det är välkända och välrenommerade artister med långa inspelningskarriärer är det inte alltid deras bästa sånger som finns här. Nu blir det historien som man sitter och lyssnar på, inte musiken i första hand. Och så är det säkert tänkt när det gäller de berättande historieballaderna eller målande personlighetsskidringarna. Ibland blir det dessutom väldigt bra, när både musiken, historien och känslorna sammanfaller till en gripande enhet.

Bluesspåren är för mig gamla, välkända och älskade spår. Vem glömmer någonsin Honeyboy Edwards tungt gungande ”Bloodstains On The Wall”, Billy Boy Arnolds ”Prisoner´s Plea”, Sonny Boy Williamsons ”Your Funeral My Trail” eller Roosevelt Sykes ”44 Blues” med den välkända strofen ”wore my 44 so long, made my shoulder sore”.

De för mig mindre kända A´nt Idy Harper & The Coon Creek Girls och G.B Grayson, Henry Whitter framför två mördarballader. Harper sjunger om ”Poor Naomi Wise” som mördades och slängdes i floden av sin man Jonathan Lewis i början av 1800-talet. Senare även inspelad av Bob Dylan. Nu visar det sig att den första versionen spelades in 1927 av just Grayson, som här besjunger ett annat offer, Rose Conley, som mördades av Patsey O´Railly. Andra välkända historier är naturligtvis Archibalds ”Stack-A-Lee” och Ethel Waters ”Frankie & Johnny”, som ju finns i otaliga tappningar.

Calypso och Trinidad representeras av Lord Executor och ”Seven Sceleton Found In The Yard” och Wilmouth Houdini and his Humming Birds med ”Bandsman Shooting Case”. De båda välkända brödrakonstellationerna The Stanley Brothers och The Delmore Brothers bidrar med varsitt spår i klassisk bluegrassanda. Och jazziga ”You Rascal” är naturligtvis som gjord för Louis Armstrong och Louis Jordan and his Tympany Five.

Så här gäller det att välja öra. Det sociologiska eller musikaliska. I bästa fall samsas intrycken sedan i mitten. Som i Billie Holidays ”Strange Fruit”. Grymt gripande i vilket sammanhang som helst och med vilket öra du än väljer.

/Staffan Solding