Recension
Refreshments
8 CD Collection
(Darrow/Bonnier Amigo)

Om titeln verkligen är »8 CD collection« vet jag inte. Men det är vad som är tryckt på förpackningskartongen och då Refreshments står för det raka och direkta så vill åtminstone jag tro att det är samlingens titel.

Sju återutgivna CD och en med vad som kallas rariteter, det är vad boxen innehåller. Pus ett lite texthäfte som i tilltal är mer ett glatt utrop än arkeologiskt arbete.

Refreshments, ja. Att för er läsare av rootsy återge bakgrunden är som att »bjuda bagarbarn på bullar« (undrar om det uttrycket finns i Norge, förresten?).

Mer då kan man fundera kring bandets etablerade ställning, till populariteten och det fakta att guldskivor har sålts. Ty den musik Refreshments ger oss var för inte ens en halv mansålder fy-på-sig-musik. Pubrock, Dave Edmunds, Rockpile, något mer bakåtsträvande fanns väl inte.

Åtminstone inte i de kretsar där orden skapades efter hur vinden blåste. Men folket byggde som bekant inte bara landet, gillar folket Tomas Ledin så gillar folket Tomas Ledin.

Refreshments geografiska hemvist i början av vad jag slarvigt här kallar raggarbältet gav en plattform åt bandet. I Gästrikland kunde man testa sina musikaliska drömmar inför en publik som inte brydde sig om vad som var rätt och fel, utan som bara gillade det man gillade. Fördomar troligen - i så fall ber jag direkt om ursäkt - men i Stockholm hade bandet aldrig överlevt.

I de mediekretsar där den engelska pubrocken och allt som kretsade kring skivbolaget Stiff, i de kretsarna gavs den här musiken ett oproportionerligt stort utrymme. Under andra halvan av 1970-talet kundet man tro att hela England dyrkade Nick Lowe och Dave Edmunds och att Rockpile var det största band Gud skapat.

Jag minns min förvåning när jag skulle köpa biljetter till Rockpiles enda konsert i Stockholm. Den milslånga kö jag föreställt mig var blott en knappt synlig klunga. Konserten såldes ut, ja, men det var aldrig svårt att få tag på biljetter.

Men någonstans i Sverige fanns det troende, envisa proselyter. Jag minns att Expressens journalist Mats Olsson berättade att han ofta fick telefonsamtal och brev (detta var långt före nätets tid) där män, alltid män, var övertygade om att det någonstans på någon vind i England fanns mängder med outgivna Dave Edmunds-inspelningar.

Så myterna överlevde och det tillräckligt starkt för att när musikklimatet det svenska blev mer tillåtande kunde en grupp från Gävle sakta börja sin resa mot och med den musik de älskade. Gävle blev också en diasporaplats för engelska pubrockare. Som givetvis de flesta fortfarande spelade, men i det mindre formatet. Men alltid inför en publik som inget hellre ville än att sagoberättelserna skulle förvandlas till verklighet.

Den här CD-boxen innehåller delar av Refreshments resa. Inte de första CD-plattorna, bland annat då den som turnékamrater till Dave Edmunds. Från en 20-årig karriär har valts ut sju plattor, »Are you ready«, »Musical fun for everyone«, »Real songs on real instrumens«, »On the rocks«, »Easy to pick up hard to put down«, »24/7« och »Jukebox - refreshing classics«. Julplattorna saknas och de bästa-med-samlingar som getts ut.

Raritetsplattan innehåller det allra första bandet spelade in, samt en del som sägs vara svåråtkomligt. Hur svårfångat vet jag inte, min tid som skivletare är över.

CD-resan visar tydligt ett bands utveckling, från att mer vilja och imitera till att bli sin egen jukebox. Det är nämligen där jag tycker Refreshments styrka finns, att man inte förlitar sig på de gamla mästarna utan förlitar sig på det egna.

/Frank Östergren