Recension
Russell, Tom
Hotwalker
(Hightone Records)

Som förstenad och definitivt förstummad sitter jag framför min stereo i skräddarställning och försöker ta in allting som »Hotwalker« innehåller. För skivan är, på sitt eget geniala sätt, förbluffat fascinerande; ett sammansatt och genomarbetat konceptalbum som tar lyssnaren med sig på en resa genom ett USA helt annorlunda än dagens. Låter måhända inte så spännande, men grejen är att Tom Russel vandrar i spökens fotspår, tar med lyssnaren in i en värld fylld av outsiders och mer eller mindre briljanta personer.

En av utgångspunkten är Charles Bukowski, den egensinniga författaren/poeten vars litterära verk det av någon anledning är svårt att undkomma. När man läser är Buskowskis prosa inbjudande i sin enkelhet som alltid blottar ett medvetande. Tom Russell har skapat ett sammansatt verk lika lockande, utan att det på något sätt känns tillgjort.

Upplevelsen som är ”Hotwalker” förutsätter att man tar sig an skivan som en helhet. Alla kompositionerna försvagas om de står ensamma. Tillsammans lever de perfekt i symbios med varandra och bildar någonting som blir mer och mer fantastiskt desto oftare man återkommer till skivan.

Jag menar att ”Hotwalker” är ett verk långt större än den genomsnittliga skivan som vi vanligtvis går igång på. Genom att lyssna på de röster som får plats på albumet kan lyssnaren ta till sig den i och för sig subjektiva historieskrivning som Russell vill berätta. Men en objektiv hållning hade såklart varit omöjlig och framförallt tråkig. Så lärdomen om vad som hände på gatorna, klubbarna och lite överallt i USA under åren runtomkring mitten av 1900-talet ska måhända inte sväljas med hull och hår. Men onekligen är det endast intressanta berättelser som fyller ”Hotwalker” och dessa historier borde te sig utmärkta som material för vidare diskussioner eftersom det ligger en underliggande politisk kritik i många av dem. En kritik som står på outsiderns sida i kamp mot en maktelit som tar sig många ansikten.

Tom Russell har också en underbar stämma, vilket han om inte annat bevisar under ”Woodrow”, som hyllar Woody Guthrie och påvisar att det faktiskt var bättre förr. Dessutom får Harry Partch, Jack Kerouac och Lenny Bruce uttala sig genom att gamla inspelningar ljuder mellan Russells hedrande tal till dessa tre kultfigurer.

Svagheten med ”Hotwalker” – vilket även om det låter konstigt också är en av skivans styrkor – är att det blir för mycket på ett bräde. Informationen från Russell fullständigt översköljer lyssnaren och jag känner mig vimmelaktig efter några genomlyssningar. Upplevelsen av skivan blir nästan för stark och genomträngande för att jag ska kunna tillgodogöra mig allt. Detta är dock som sagt även en av innehållets styrkor: jag vill ständigt återkomma till ”Hotwalker” med förhoppningen att finna en ny infallsvinkel. Dessutom har jag märkt att min törst efter att återigen läsa några av de böcker som Bukowski och Kerouac författat tydligen inte var släckt.

Inte att förglömma slutligen är Little Jack Horton. En charmerande cirkusdvärg som dyker upp med jämna mellanrum på skivan och läser betraktelser in i vad som låter som en dålig diktafon. Lyssna framförallt på hans högst personliga avsked i slutet av skivan och tänk på vilken vidunderligt värld vi lever i.

/Mattias Bergqvist

Lyssna på Spotify