Recension
Lawrence, Richie
Melancholy Waltz
(Big Book Records/Hemifrån)

Richie Lawrence växte upp i Tulsa, Oklahoma i ett hem där den stora Steinwayflygeln från 1917 upptog en central plats. Det var här han satt när han inte var ute och hjälpte till med cowboylivet ute på vischan.

Han lyssnade på pianister som Jerry Lee Lewis, Otis Spann och Professor Longhair och när han började bli vuxen fick han vara med i lokala band, som bl a spelade som uppvärmare för Willie Dixon, John Hammond och andra artister som passerade Oklahomas vildmark.

1994 flyttade han till Sacramento i Kalifornien p g a kärlek. För att göra en lång historia kort deltog han under många år i olika band som pianist, deltog i ett folkmusikexperiment som kallades Horse Sense, turnerade världen runt och började skriva egna låtar.

Nu har han presterat sitt debutalbum Melancholy Waltz, ett album som innehåller massor av originell och sanslös musik, ett fantastiskt pianospel och låtar som inte kan placeras i fack. Man bara konstaterar att Lawrence är en one of a kind.

Många av låtarna är rena pianosolon, inspelade på den stora flygeln från 1917. Andra sjunger han ensam eller med stöd av olika röster. Hans fru, Katie Thomas, sjunger avslutningsspåret I Am Weary (Let Me Rest). Han visar också upp sina talanger på dragspel.

Jag har alltid intresserat mig för pianister och haft Thelonious Monk som min stora favorit sedan jag först hörde honom. På ett sätt kan Monk och Lawrence jämföras, även om de spelar i helt olika genrer – Monks är ren jazz, Lawrences är allt möjligt från rock och pop till klassiskt. Men de kan båda ta en befintlig låt och stuva om den till något helt eget. Monks privata utflykter i gamla jazzstandards ger låtarna en helt ny profil och karaktär. Lawrence visar att han också kan den konsten, via en helt skruvad version av Beethovens Für Elise. Jag slutade mina pianolektioner en gång i tiden mitt i detta klassiska lilla stycke. Richie Lawrence gör det enda rätta: han fyller stycket med blueskryddor och nya utflykter som Beethoven inte ens kunde tänka sig. Här visar Lawrence verkligen sin musikaliska kapacitet på vita och svarta tangenter.

/Rune Häger

Lyssna på Spotify