Recension
Blom, Maria
Miracle land
(Diva Records)

Undrar, all den här kärleken till rotmusik från USA, varifrån kommer den?

En gång i tiden, vilket var inte så där länge sedan, var allt som hade med country fult, fult fult.

Blues något som bara skivsamlare och katalogbitare - finns förresten det ordet ännu? - hölls med. För att inte tala om rock´n´roll, att offentlig gilla den musik var i många kretsar lika med subversiv verksamhet.
För det skulle ju vara progressivt och anti och allt annat utom just en positiv countryattityd.

För egen del har jag alltid gillat americana utan att veta att det varit americana. Dock verkar etiketter betyda en hel del, inte minst när man ska känna efter riktningen på vinden.

Därmed, vilket tydligt här påpekas, inget fyfinger riktat mot Maria Blom. Bara en stilla notering i marginalen att en platta som »Miracle land« hade varit svår att få inspelad bara för tio år sedan. Definitivt omöjlig utanför countrykretsar för 15 år sedan.

Nu när alla verkar bära en americanadröm är det tidigare omöjliga möjligt och tack och lov för det. För utan denna tillåtelse hade vi gått miste om »Miracle land«. Det är svensk americana som nästan konkurrerar med Annika Fehling. Vilket förtydligat innebär att artisten tar tillvara det inre uttrycket och låter bli att låtsas det står Appalacherna i födelsebeviset.

Maria Blom - visst är det här hennes andra soloplatta? - vandrar i arrangemang och uttryck på en stig där både Judy Collins och Emmylou Harris finns. Hon undviker, vilket är hedervärt, så de musiker som spelar med PR-mässig lätthet skulle kunna försäljas som ett svensk David Rawlings-band och därmed också ge Maria Blom en Gillian Welch-vinkling.

Själv är mina öron oberörda av plattans inledande del, inte riktigt min americana men förhoppningsvis många andras.

Därefter kommer ett parti nästan inte ens Annika Fehling kan konkurrera med. »Love fool«, »Bumblebee« och »Tattoeed on my heart«. Gud signe och tack Maria Blom, där gör du musik som får en mycket gammal man att tro evigt liv.

/Frank Östergren