Recension
Blandade Artister
Radio Nord & Radio Syd
(Riverside/Bonnier Amigo)

Nu kastar vi oss rakt in i nostalgin.

Härlig nostalgi. Härlig musik. Underbar musik. Oskuldsfulla tid eller vad man brukligt brukar skriva.

Hågkomsterna av Radio Nord och Radio Syd, de så kallade radiopiratstationerna, koncentreras mycket på den politiska sidan. Utmaningen av gällande etermedielag, framtvingandet av Melodiradion och så vidare.

Musiken hamnar märkligt nog i bakvattnet, om nu detta skämt tillåts.

För det var här hitlistorna slog igenom i Sverige. Jo, de fanns tidigare. Men bara i läsbar form. Nu spelades också musiken, som skval, i specialprogram, i listprogram.

Det var också en tid innan de populärmusikaliska skiljelinjerna drogs upp. Svenskt eller engelskt, hemvävt eller utrikes, instrumentalt eller sång. Snart skulle tiden komma då den som lyssnade på ”Tio-i-Topp” skulle säga fy om ”Svensktoppen”. För att inte tala om det sena 1960-tal då riktlinjerna drogs upp för att ABBA stod i totalt motsats till Nationalteatern.

I Jan Kotschacks bok (jo, han är Jack Kotschacks son) om Radio Nord skriver han träffsäkert att det tidiga svenska 1960-talet var en förlängning av det sena 1950-talet. En ännu homegen tid av folkhemsframgång, en tid då ett tv-program som ”Småstad” verkligen förenade.

Uttrycket allätare brukar ibland förekomma når någons musiksmak efterfrågas. I det tidiga 1960-talet var vi nog alla allätare. Fanns det motsättningar låg de nog mer i sociala klyftor, klassisk musik kontra populärt, jazz också den i motsats till det populära. Men inte minns jag att det var en otillåten ekvation att både gilla country, Jörgen Ingmann och ”Kärlek på lasarett”. Inte heller minns jag motsatsen mellan äldre svenskt, exempelvis med Bertil Boo eller just ”Kärlek på lasarett”.

”Radio Nord & Radio Syd” är en dubbel-CD. Den ger oss 22 listhits från de båda radiostationerna, åren är 1961 och 1962. Som bonus finns två spår, ”Viva Britt Wadner” med Chrichan och ”Stick iväg Jack” med Monica Zetterlund. Sistnämnda var etta på den sista topplista Radio Nord sände, en ironiskt sammanställd lista som förstås av låttiteln.

Låtblandningen tycker jag ger bevis för min tes ovan, att det här var tiden då populärmusik verkligen fick blandas. Vi tar som exempel några spår:

”Putti putti” – Jay Epae, ”Lolita” – Seeman, ”Surrender” – Elvis Presley, ”Rawhide”- Frankie Lane, ”Petter och Frida” – Lille Gerhard, ”Run to him” – Bobby Vee, ”Hello Mr Twist” – Otto Brandenburg, ”Chattanoga Choo Choo” – Floyd Cramer, ”Bortom bergen” – Siw Malmkvist, ”Zweie kleine Italiener” – Conny Frobess, ”But I do” – Clarence Frogman Henry, ”Walk on by” – Leroy van Dyke”, ”North to Alaska” – Johnny Horton, ”A girl like you” – Cliff Richard och så vidare.

Tyskt på en hitlista idag, det sker väl blott i Tyskland och i Österrike? Eller instrumentallåtar och notera att det inte alltid var gitarrband typ Shadows eller Ventures det rörde sig om. Utan mer örhängesbetonade inspelningar. Vid den här tiden, 1960 eller 1961, hade Radiotjänst en omröstning om århundradets schlager, segrade gjorde Ernie Englunds trumpetversion av ”Gotländsk sommarnatt” och vad jag minns var det en omröstning som verkligen engagerade och där både både nutid och dåtid speglades i urvalet. Detta skrivet som ytterligare en reflektion över tidsandan. En liknande omröstning i dag skulle med säkerhet bara handla om de senaste listlåtarna.

Jag har skrivit det i andra sammanhang, men tillåter mig en upprepning. Radio Nord var stationen som gjorde mig till en musikalisk allätare. ”North to Alaska” var låten som lärde mig gilla country, utan att jag förstod att det var country.

Det var först långt senare jag delade mig, ibland gillande det som var rätt i vissa kretsar, ibland fördömde det som borde ställas i skamvrån.

Förutom all härlig musik – tack Owe Midner ansvarig för urvalet – är den här dubbelplattan en nyttig påminnelse om att bra musik just är bra musik och inget annat.

FOTNOT: Britt Wadner var chef för Radio Syd. ”Stick iväg Jack” syftar på Radio Nords ansvarige, Jack Kotschack.

(Texten finns med viss modifiering i sitt ursprung publicerad i decemberutgåvan av tidskriften Hifi & Musik).

/Frank Östergren