Recension
Bucaro, Clarence
New Orleans
(Hyena Records/Hemifrån)

Vad månde bliva av denne 28-åring, som sjunger med själ och hjärta som en ung, jazzig Van Morrison och skriver tidlös musik och låtar som låter som om de är hittade i en LP-hylla hos en skivsamlare med södersoul som specialitet?

Men låtarna är inga fynd från förr, de är hans egna och de imponerar.

Bucaro kommer ifrån Cleveland, Ohio, men hyllar sin nuvarande boplats New Orleans med den här plattan. Han spelar själv gitarr och munspel och bakom sig har han ett kvalificerat litet band med Mike Burkart, som växlar mellan piano och fet Hammond, Doug Belote på trummor och Kirk Joseph på sousaphone. Dessutom spelar medproducenten Anders Osborne, vårt svenska hopp i the Crescent city, piano och gitarr. Osborne hjälper också till med bakgrundssång, ibland på ett riktigt raffinerat sätt.

Så det låter lite originellt, men också lite sparsmakad lågbudget. Några av låtarna skulle kanske växa till riktigt höga höjder med hjälp av ett storband, men som det är nu kommer man nära musikens kärna när man lyssnar. Man känner att Bucaro sjunger sina låtar med den rätta inlevelsen och man anar en slags rastlös romantiker vid mikrofonen.

Så lågbudget ska inte tolkas negativt. Det är dock lite trist att informationen på CD-asken saknar uppgifter om sånt som man kan bli nyfiken på. I alla fall vill jag veta vem som spelar i den nästan stillastående, och vackra, balladen »Abandoned Mine«, där Bucaros röst är ledsagad endast av pianot. Är det Osborne eller Burkart? Det känns också lite trist att inte få låttexterna på pränt.

Balladerna är förresten väldigt fina, kolla också »It´s Only You Tonight«!

Som sagt: vad månde bliva av denna yngling? Spänningen stiger.

/Rune Häger