Recension
Yeaman, Marisa
Roadmap Heart
(Deep Pearl/Hemifrån)

Med 15 egna låtar på den här CD:n, som hon också har producerat själv, visar damen från Australien att hon är värd vår uppmärksamhet.

Hennes musik är inte märkvärdig, men emotionellt stark. Hon greppar sin gitarr, berättar små historier från sina utflykter i världen och passerar gränser även musikaliskt. Här finnns inslag från blues, folkmusik och country. Många lyssnare, inklusive mig själv, skulle nog vid en snabb lyssning gissa att hon kommer nånstans från den amerikanska mellanvästern. Men ju mer man lyssnar, desto fler upptäckter gör man och hennes musik växer.

De handplockade bandmedlemmarna är också influerade av amerikanska förebilder, men visar dessutom upp en del originella inslag. I ett par av låtarna tar bandet ledigt och överlåter hela jobbet att backa Marisa till pianisten Matthew Vehl i vackra »Leaves« och till Carl Dedic i »Wild Things«, där hans lap steele och Marisas gitarr är de enda instrumenten. Ett annat originellt inslag är när Kanchan Verma tittar in med sitar och tabla i indiskt influerade »Mantra«. Då har vi långt till den amerikanska mellanvästern.

Marisa Yeaman är värd all den uppmärksamhet hon börjar få. Hennes stil är lågmäld och sofistikerad, poetisk och njutbar. Och musiken är inte hennes enda uttrycksmedel – hon skriver både poesi och prosa, hon tecknar och fotograferar.

Så visst är hon en artist värd att stifta bekantskap med och då är »Roadmap Heart« en bra början, även om det är hennes andra CD. Hon har turnerat en del i Europa och lär komma tillbaka 2010.

/Rune Häger