Recension
Rich, Charlie
The Ballads Of Charlie Rich
(Bear Family)

Den mest mångsidige artisten i Sam Phillips stall var onekligen pianisten och sångaren Charlie Rich. Han blandade lekande lätt genrer som blues, rock & roll, rhythm & blues, gospel och slängde ogenerat in stänk av både country och jazz. Det är därför ingen överraskning eller överdrift när Bear Family i reklamen för “The Ballads Of Charlie Rich” påstår att Rich även var sin tids bäste vite soulsångare. Själv vill jag fylla i med att Charlie Rich var en av de mest själfulla sångare som populärmusiken burit fram, någonsin!

Långt innan han fick sitt kritvita hår, smeknamnet The Silver Fox och ett brett genombrott med sånger som “Behind Closed Doors” och “The Most Beautiful Girl” var Rich en mästare på romantik. Den högkyrkliga sång och musik hans föräldrar framförde i hemmet fick barnet Charlie Rich att röras till tårar. Känsligheten att djupt beröras av musik kommer till fullt uttryck, när vi nu för första gången får en samling bestående av uteslutande de ballader han spelade in för bolagen Sun, RCA Victor och Smash under perioden 1958 - 66.

Det Suninspelade materialet hamnade utan undantag i Phillips arkiv och publicerades 1998 i 3cd-boxen ”Charlie Rich - Lonely Weekends / The Sun Years 1958 - 1962”. Möjligen härrör inspelningarna från de många sessioner, där Phillips lät Charlie Rich fritt använda studion för att få svar på vilken typ av artist han skulle lansera. Det befriande hänsynsfulla kompet sätter rösten och pianospelet i centrum och tillåter lyssnaren att försjunka och vila i den magi som det är så få artister förunnat att kunna skapa.

Vanligtvis är jag ingen älskare av crooners typ Nat King Cole, Andy Williams och Dean Martin, men när Rich i ”River, Stay Away From My Door” och ”Tomorrow Night” drar på sig smokingen då stannar spelautomaterna och Las Vegas bleknar.

Något av en vattendelare för femtio- och sextiotalsepokens vokalister, sången som skiljer agnarna från vetet mer än kanske någon annan är ”Unchained Melody”. Det krävs sångare av Elvis Presleys, Gene Vincents och Tom Jones kaliber för att göra den vackra melodin rättvisa. Att Charley Richs version från våren 1960 förblev en hemlighet i över tio år, kan bara tolkas som ett bevis på vilka extremt höga krav Sam Phillips eller Rich själv ställde på materialet som skulle offentliggöras. Arrangemanget med ett nedtonat, enkelt komp - bestående av piano, gitarr, bas och trummor - i kontrast till Richs rika röst är helt enkelt formidabelt.

De åtta år som ”The Ballads Of Charlie Rich” omfattar, tillsammans med den tidigare Bear Familysamlingen “Charlie Rocks”, visar vilken exceptionell talang sångaren och pianisten Charlie Rich var begåvad med.

/Per Magnusson