Recension
Gomm, Ian & Jeb Loy Nichols
Only Time Will Tell
(Relaxa Records)

På “Only Time Will Tell” samarbetar den gamle Brinsley Schwarzmedlemmen Ian Gomm med författaren, konstnären och musikern Jeb Loy Nichols. Ledigt och elegant rör sig duon i samma sofistikerade musiklandskap som Bobby Womack befolkade under det tidiga sjuttiotalet - då långt ifrån The Valentinos yviga “It´s All Over Now” - med album som “Understanding” och “Communication”. Det är därför inte förvånande att Gomm och Nichols gör den av Jim Ford och Womack komponerade “Surprise, Surprise” från den senares album The Poet II (1984), som om den istället vore inspelad för “Understanding” 1972.

Bådas fascination och tydliga kunskap om soulmusiken olika stilarter, i kombination med den avslappnade stämningen i studion, ger originalsångerna och de utsökta valen av coverlåtar en högst egen och personlig framtoning. Detta oavsett om det gäller direkta förebilder som redan nämnda Bobby Womacks “Surprise Surprise”, The Impressions “You Must Believe Me” och Garnet Mimms “I´ll Take Good Care Of You” eller obskyra alster som Big John Hamiltons “Take This Hurt Off Me” och Jim Fords “Go Through Sunday”. Mer oväntade, men lika väl framförda, val är Clovers “Mister Moon” och Dr Hooks “Years From Now”.

Jeb Loy Nichols är inte bara en utmärkt konstnär och musiker utan även en perfekt musikalisk partner för Ian Gomm, som nu gjort sin bästa skiva sedan “Summer Holiday” (1978) och “What A Blow” (1980).

/Per Magnusson

Lyssna på Spotify