Recension
Fournier, Joe
Truth & Twang
(Dusty)

Det var ett tag sedan jag senast lyssnade på Fournier. Han tycks vara en figur i rock/blues-branschen som man har en tendens att glömma bort mellan varven.

Men så kommer han med en platta då och då och man upptäcker än en gång att han borde ha en klar plats i medvetandet.

Han behärskar sin genre med självsäkerhet och låter så där kaxig som så många vill låta men aldrig klarar av. Han har en raspig röst som passar hans låtar, antingen han bränner av en Little Richard-pastisch eller gör en ballad på inspiration från Springsteen. Förmodligen är han härlig att skåda på en livescen, vilket kan utrönas i oktober 09, när han reser Sverige runt från Gislaved till Piteå.

På nya plattan finns ett par covers, bl a Tom Waits »Goin´ Out West«, men framför allt är den ett utmärkt prov på Fourniers egen förmåga att snickra ihop bra låtar. Ibland kör han så att det ryker, ibland bjuder han in oss på en lugn och behaglig resa. Och han är hela tiden sig själv. Man borde spela honom lite oftare än man gör.

/Rune Häger