Recension
Ugly Guys, The
Truckers, Kickers & Cowboy Angels
(Bad Dog Records)

Med “Truckers, Kickers & Cowboy Angels” inräknat har sångaren Paul Shuttleworth, efter Kursaal Flyers uppbrott 1977, bara gjort två cd-album. Ändå lyckas han visa hur skicklig han är på att ta sig an stilar och artister som ligger honom närma hjärtat. Med hjälp av kastanjetter, tamburiner, vokala harmonier, blås- och stråkarrangemang tog han oss på 2006 års samling “Mixed Up Shook Up Girl / The Solo Sessions 1977-1980” (Angel Air) - www.rootsy.nu/recension.php?id=783 - först med till The Brill Building och artister som The Drifters och Gene Pitney.

Som medlem i gruppen The Ugly Guys är turen nu kommen till countryrockens största ikon, Gram Parson, och resultatet är inte mindre trovärdigt. Förhoppningen var att kunna leva upp till det citat som finns återgivet i omslagstexten, vilket ursprungligen är hämtat från en intervju med Parson 1970 : ”...I always had this dream about doing stuff in England, you know, starting a country band in England ´cos England is so unjaded that way, they´re so open-minded about it...maybe it´s a dream but it seems like the perfekt place to start a country music scene...”

Har man som Shuttleworth, och även närvarande pedal steelgitarristen Vic Collins, tidigare i Kursaal Flyers gjort så själfulla sånger som “Feels like rain” och “Now I´m back” - från “The Great Artist” resp. “Chocs Away” - så övertygas åtminstone jag om att det inte är något problem att även göra Gram Parson rättvisa.

Parson var, rent tekniskt, inte världens bästa sångare, men definitivt en av de mest känsliga. Att Shuttleworth så trovärdigt, och utan tillstymmelse till den typ av beundran som förblindar, kan närma sig förebildens unikt spröda röst tyder på förståelse, respekt och kärlek till vad Parson på så kort tid lyckades åstadkomma. Bandet bakom honom - bestående av gamle kollegan Vic Collins - gitarr & pedal steel, Mickey Jupp & Legendtrummisen Bob Clouter, Andy Farrell - bas och Steve Oliver - sologitarr, keyboards, mandolin och dobro - är ytterst kompetent och Collins skickliga pedal steelspel ges ett stort och berättigat utrymme.

Låtmaterialet är hämtat med början från 1968 års “Sweetheart Of The Rodeo” av The Byrds, där båda sidornas första spår, Dylans “You Ain´t Going Nowhere” och den klassiska “Hickory Wind”, plockats ut. Från tiden i The Flying Burrito Brothers kommer “Christine´s Tune“, “Sin City”, “Dark End Of The Street”, “Wheels”, “High Fashion Queen“ och “Older Guys (The Gilded Palace Of Sin, 1969 resp. Burrito Deluxe, 1970). Slutligen “Still Feeling Blue”, “Return of the Grievous Angel”, “Ooh Las Vegas” och “In My Hour Of Darkness” som är hämtade från de båda soloskivorna “GP”, 1973 och Grievous Angel”, 1974, samt den vid tiden för inspelningen outgivna duetten med Emmylou Harris, “Brand New Heartache”.

Att Gram Parson påverkade Keith Richards och därmed Stones visar en sång som “Dead Flowers” (Jagger/Richards), vilken på “Truckers, Kickers & Cowboy Angels” är den enda som inte spelades in av Parson själv. På Flying Burrito Brothers “Burrito Deluxe” återfinns istället Jagger och Richards “Wild Horses”, men det skulle lika gärna kunnat ha varit just “Dead Flowers”. I tidningen Rolling Stone porträtterar Keith Richards artisten och människan Gram Parson, förklarar deras vänskapen och vad som gjorde Parson så speciell som musiker: www.rollingstone.com/news/story/7249933/the_immortals__the_greatest_artists_of_all_time_87_gram_parsons Om nu, i motsats till Richards och medlemmarna i Ugly Guys, någon skulle tvivla på Gram Parsons storhet.

Med Ugly Guys finns även mini-cd:n “Cosmic American Music”, där man förutom “Hickory Wind” även gör fina versioner av Goffin & Kings “Goin´Back”, J D Southers “How Long”, Kursaal Flyers “Ugly Guys” och genom ett luftigt Hammondsound skakar gruppen liv i The Bands struttiga stackatoinspelning “The Shape I´m In”. Mest spännande är ändå korsningen av country och powerpop i amerikanska Great Plains “Picture Of You” som ges en ordentlig Will Birch-The Records-behandling. Det är precis så här jag vill att Ugly Guys nästa skiva skall låta.

/Per Magnusson