Recension
Blandade Artister
Sweet Soul Music 1966-1970
(Bear Family/Border)

Soul. Själ. Själva namnet, som tycks så torftigt och stigmatiserat i svensk översättning, rymmer så mycket och förklarar ändå så mycket vad den här musiken handlar om. Denna märkvärdigt sköna, svängiga, erotiska, fotstampande, gripande musik — detta oheliga möte mellan religion och sexualitet, mellan djävulens blues och Herrens gospel — berör något svårbegripligt, svårdefinierbart inom oss. Något vi kanske kan kalla själ. Det må vara en snirklig gitarrslinga från söderns Muscle Shoals, ett barnförbjudet stön från ”Gudfadern” James Brown eller en stråkinlindad ballad med primadonnan Diana Ross. Och om inte Lorraine Ellisons ”Stay With Me” har själ så vet jag inte vad som har det.

Med dessa fem volymer avslutar Bear Family sin imponerande odyssé över soulmusikens historia. Den inleddes med den sexton (!) volymer massiva rhythm & blues-serien ”Blowing the Fuse 1945-1960” och fortsatte med fjolårets fem första volymer ”Sweet Soul Music 1961-1965”. Tillsammans utgör de något av en soulmusikens encyklopedi.

Varje skiva kommer med ett tjockt och rikt illustrerat häfte med informativa, underhållande, anekdotfyllda och precis lagom nördiga kommentarer till varje enskild låt av Bill Dahl.
Det ligger ett gediget och hårt arbete bakom den här serien. Inget har lämnats åt slumpen. Dave ”Daddy Cool” Booth, som har samlat materialet, verkar ha gått över lik för att få rättigheterna till alla spår, som funnits utspridda på en mängd små och stora skivbolag; Motown, Stax, Epic, Dakar, SSS International, Mercury, Atlantic, Brunswick, Sound Stage 7, King, Fame, Bamboo, Ric-Tic, Excello, Dial, Goldwax, Verve, Invictus, Gordy, Hi, Warner Bros... Att få dem serverade tillsammans på detta aptitliga vis känns som en ynnest.

Många — väldigt många — självklara soulhits trängs såklart här; ”Hold On, I’m Comin’” (Sam & Dave), ”When a Man Loves a Woman” (Percy Sledge), ”Knock On Wood” (Eddie Floyd), ”Respect” (Aretha Franklin), ”(Your Love Keeps Lifting Me) Higher and Higher (Jackie Wilson), “(Sittin’ On) The Dock of the Bay” (Otis Redding), “Build Me Up Buttercup” (The Foundations) etc etc. Men en och annan välkommen joker är också inklämd. Inte nödvändigtvis rariteter, men åtminstone mer sällan hörda godbitar. Som Rodger Collins funkfräcka rumpsparkare ”She’s Looking Good”, Dee Dee Warwicks gastkramande ”Foolish Fool” eller George Perkins & The Silver Stars kvidande klagan over mordet på Dr King “Cryin’ in the Streets Part 1”.

Det är också roligt att se hur de tänjer lite gränserna för vad som vanligtvis brukar betraktas som soul. Vi har t ex bluesmunspelaren Slim Harpos förföriskt vibrerande ”Baby Scratch My Back”, sydafrikanske trumpetaren Hugh Masekelas ettrigt koklockedansanta listetta ”Grazing in the Grass” och jazzmusikern ”Cannonball” Adderleys själfulla altsax i instrumentala ”Mercy, Mercy, Mercy”. Blues, rhythm & blues eller jazz? Visst, kanske. Men också soul.

Allt finns förstås inte här, men man kan inte heller begära det omöjliga. Jag som är svag för tung southern soul, som ofta låg på småbolag och inte alltid tog sig in på topplistor, kan sakna några namn. Men det här är trots allt inte sydstatssoulens historia (vill ni ha en imponerande överblick över den ska ni kolla in fjolårets ”Take Me to the River: A Southern Soul Story 1961-1977”). Och vem är jag att klaga när de haft den goda smaken att inkludera saftiga deep soul-smockor som ”You’ve Got My Mind Messed Up” (James Carr), ”Nothing Takes the Place of You” (Toussaint McCall), ”The Chokin’ Kind” (Joe Simon), ”Reconsider Me” (Johnny Adams) eller ”I Forgot To Be Your Lover” (William Bell)?

Perioden var, som bekant, en turbulent tid. Ni vet, vietnamkrig, mordet på Martin Luther King, antikrigs- och medborgarrättsrörelsen, flower power, månpromenader, rasism, kulturrevolutioner och Black Power. Och tidsandan speglas — förstås — i musiken, som mot slutet av sextiotalet byter ut lite av hjärta och smärta mot mer eller mindre politiskt medvetna texter. Här representerade av spår som James Browns klassiska “Say it Loud – I’m Black & I’m Proud (Part 1), The Temptations ”Ball of Confusion (That’s What the World is Today)”, Edwin Starrs “War” eller The Impressions “Choice of Colors”.

Här sitter jag nu — själlöst! — och rabblar namn och titlar i onödan. När allt jag egentligen vill säga är att det här är ett oemotståndligt öronparty från början till slut; från Marvin Gayes ”Ain’t That Peculiar” till ”The Tears of a Clown” med Smokey Robinson & The Miracles. Vill du ha en kronologisk överblick över soulens utveckling och olika stilar — rhythm & blues, deep, northern, smooth, country, New Orleans, funk, soulpop, philly, blue-eyed, Chicago, southern etc — så kan du inte hitta mer rätt. Jag skulle inte bli förvånad om ”Sweet Soul Music” i framtiden rentav kallas ett stardardverk över soulmusikens historia. Och även om du har mycket av materialet som finns här sedan tidigare så kan jag garantera dig att det inte är så här väl sammansatt, välpaketerat och — framförallt — välljudande.

Soul var det. Själ. Dessa fem volymer dryper av det. Tänk att det finns folk som inte ens tror att det finns någon.

/Johan Kronquist