Recension
Uncool Hillbillies, The
Evil Times
(Strawberry Productions)

Redan i de första 15 sekunderna på CD:ns öppningslåt inser man att pianisten Anders Umegård har detaljstuderat Jerry Lee Lewis. Han lägger an med samma enkla lilla startmotor som Jerry Lee har använt i några hundra spår. Och sen fortsätter pastischerna under 18 låtar, varav tre är liveinspelningar och tre har Karin Johansson vid sångmicken. Annars är det Umegård eller Richard Andersson som sjunger i The Unkool Hillbillies.

Jag har aldrig sett det här bandet från Stockholm på en scen, men kan precis tänka mig hur en kväll i deras sällskap blir. Kul, svängig, rock´n´rollig, svettig och full av musik som låter bekant oavsett om man har hört låtarna förr eller ej. Här finns några spår som man känner igen sedan gammalt, men Umegårds och Anderssons egna låtar verkar härstamma från samma tidsepok, även om de är skrivna för en månad sedan.

Umegård är en brinnande jävel på pianot och Andersson lyckas få sina munspel att låta som vilken livsviktig brandvarnare som helst. Det sprakar och ryker om de här grabbarna och deras medmusikanter. Så visst skulle jag vilja se bandet på en scen.

Men när spelar man en platta med 18 rockiga rökare, som låter som om de var inspelade i en primitiv studio 1959? Någon producent anges inte, men det verkar som om någon har strävat efter ett slafsigt och skitigt ljud, förmodligen för att få fram en gammaldags ljudbild. Jag hade hellre velat höra bandet i 2000-talets dynamiska och kristallklara ljudbilder. Jag vet ju att plattan är inspelad i modern tid. Varför kan den inte få låta ny och fräsch?

Men det kvittar ju vad jag tycker och i grunden är det naturligtvis en platta att ha kul med på nästa hippa i gillestugan.

/Rune Häger