Recension
Nugent, Alecia
Hillbilly Goddess
(Rounder/Universal)

Alecia Nugents nya skiva »Hillbilly Goddess« är hennes bästa hittills. De båda tidigare, »Alecia Nugent« och »A Little Girl ... A Big Four-Lane«, var också mycket bra, men den här gången har Alecia Nugent lagt ner än mer omsorg på att sångerna skall bilda ett sammanhängande statement, tolka en livshållning både i text och musik.

Lyriken andas uppbrott, men också en upplevelse där subjektet framträder än stolt och självsäkert, än bräckligt och sårbart. Men det blir olika fasetter av en erfarenhet, inte hållningar som bryts mot varandra.

Alecia Nugents sång förenar också på ett alltmer övertygande sätt självmedvetenhet och känslan av att vara utlämnad åt det större, det oöverblickbara. Den kan utrycka naken förtvivlan som i »Dyin’ to Hold Her Again« (tematiskt besläktad med Martina McBrides tidiga mästerverk »Cheap Whiskey«), den kan fånga en luttrad uppgivenhet som i »Just Another Alice« eller uppbrottets melankoli i »The Last Greyhound«.

Så ger varje sång en känslomässig nyans i den rika palett som färgar Alecia Nugents lyriska universum. Även instrumentalt är musiken rikt nyanserad. Carl Jacksons produktion är klockren, absolut i sin lyhördhet. Sångerna framförs trestämmigt. Alecia Nugents sång ramas in av tenor- och barytonstämmor och lysande prestationer av bland andra gitarristerna Andy Falco och Tim Stafford, Rob Ickes på dobro, Adam Steffey på mandolin, Thomas Wywrot på banjo och fiddlern Andy Leftwich. Att Alecia Nugent kompas av två gitarrister ger ett tydligare djup. Catherine Marx piano bidrar dessutom i några spår till att skapa en mer differentierad ljudbild, omutligt förankrad i bluegrasstraditionen men också diskret framåtblickande.

Någon gång avlägsnar sig Alecia Nugent också från traditionens mönster, främst i den avslutande countryballaden »Already Home« där hon sjunger med en mindre »märkt« (i ordets lingvistiska betydelse) teknik och bara kompas av piano, dobro och fiddle. Det ger en närmast kammarartad avrundning och ytterligare en nyans till en makalöst bra skiva.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify