| |||||||
Recension
Albert & Gage
Dakota Lullaby
(MoonHouse/Hemifrån)
För 30 år sedan skrev Tom Peterson låtar hemma i South Dakota. Han sökte under en tid lyckan i Nashville, men saknade väl den där lilla turen som är nog så viktig om man ska klara sig i musikbranschen. Så han blev aldrig det han ville bli – låtskrivare på heltid. Han flyttade hem till Siox Falls igen. Så småningom fick han jobb på en lokal TV-station och låtskrivandet överlät han åt andra.
I Siox Falls bodde också en ung musiker vid namn Chris Gage. När han spelade inför publik, redan som 15-åring, drog han ofta några låtar av Tom Peterson. Han gjorde det för att han hade upptäckt vilken kraft de hade. Publiken gillade dem. Så småningom blev Chris bekant med välkände Texas-trubaduren Jimmie Dale Gilmore och vänskapen ledde till att Chris fick jobbet som Jimmie Dales bandleader under några år. Därefter bosatte han sig i Austin, där han blev flitigt anlitad som studiomusiker och producent. Och så träffade han sångerskan Christine Albert.
Christine växte upp på östkusten och har fransk bakgrund på sin mammas sida. Efter en tid i Santa Fe tog hon sig till Austin 1982. Där blev hon blev snart en ständigt lysande stjärna på den lokala klubbscenen och hon var inte rädd för att lägga in en fransk chanson i sin låtlista eller för att ge sin första LP i början av 1990-talet titeln »Texafrance«. Men hon var redan då mångsidig och spelade och sjöng americana i alla dess former. Och så träffade hon Chris Gage, som hade i stort sett samma musikaliska uppfattning.
För 12 år sedan bildade de duon Albert & Gage. Sedan dess har det blivit sex album, turnéer runt om i USA och i resten av världen, ja ända till Silkeborgsfestivalen i Danmark. Och överallt hyllas den här duon för sin läckra sång, där rösterna skapar stämning enbart av det skälet att de passar så bra tillsammans. Albert & Gage har egenskaper som lyfter varje låt en bit utöver det vanliga.
När det var dags för att ge ut ett nytt album 2009 fick Chris Gage idén att spela in ett antal sånger av sin gamle vän Tom Peterson. Och de fann ett digert material, som visar att denne låtskrivare måste vara en av de mest underskattade i USA:s musikhistoria.
På »Dakota Lullaby« strömmar musiken fram – jazzig, bluesig, poppig, svängig och full av känslor. Ibland är det honungssött men ändå trovärdigt och duon blandar genrer utan att splittra totalintrycket.
Albumet ger oss några sidor ur Tom Petersons katalog. Det jag inte begriper är att han för 30 år sedan misslyckades med att skaffa sig en bas i Nashville, en bas där han kunde ha försett många av countryns stjärnor med låtar som kunde bli evergreens. De 12 spåren på den här CD:n räcker för att övertyga mig om att han måste ha knackat på fel dörrar eller kommit vid fel tidpunkt.
»Dakota Lullaby« ger oss en låtskatt att vårda ömt.