Recension
E.S.T.
Viaticum
(Act)

Esbjörn Svensson har visat sin skicklighet som kompositör och arrangör i skiftande sammanhang. Med sin egen grupp utforskar han pianotrions möjligheter i ett läge där den moderna jazzen befruktas av impulser från modern dansmusik och electronica. Men han har även fått ny fart på Victoria Tolstoys karriär, åtminstone konstnärligt.

Musiken på trions nya skiva »Viaticum« är förledande enkel. Skivan öppnas med en »Tide of Trepidation«, där Esbjörn Svensson långsamt, nästan meditativt minimalistiskt söker melodins möjligheter. Dan Berglunds bas ligger som en elektronisk metronom bakom piano och trummor. Den skapar vilopunkter, men också en påträngande kontrasteffekt, som gör att man inte kan slå sig till ro som lyssnare. Det går inte att slött sjunka in i musiken, som trots sin avspända klarhet inte ger den motståndsfria skönhetsupplevelse som skulle kunna reducera uttrycket till blott och bart dekoration, eller till en inredningsdetalj.

I andra spåret »Eighty-eight Days in My Veins« dras tempot upp i en folkviseliknande melodi, men den fastnar i upprepningsmönster och tråkdrag på basen som på nytt distanserar musiken från att blott vara vacker.

Ändå är trions musik mycket vacker, men det är en paradoxal skönhet som skapas i brytningen mellan ett avklarnat meloditänkande, där alla onödiga effekter och ornamenteringar skalats bort, och ett lyhört samspel där Berglund och trummisen Magnus Öström både stöder utvecklingen av de melodiska, tematiska och rytmiska impulserna och lägger in brytpunkter och kontraster som gör att det skenbart enkla uttrycket aldrig fastnar i det entydiga, i den falska harmonin. Och ibland blir ljudbilden lätt spöklik, som i den mäktigt framvällande »Tales from the Leviathan«.

/Magnus Eriksson