Recension
Ballard, Hank and The Midnighters
Nothing But Good - The Federal / King Recordings 1952 - 1962
(Bear Family)

Band som Mitch Ryder & The Detroit Wheels och MC 5 råtuffa sound hade sitt ursprung i bilbyggarstaden Detroit. Systrarna Aretha och Erma Franklin växte upp där och Iggy Pop inte långt därifrån. Det är säkert ingen tillfällighet att Motown Records grundades i just Detroit och lät som det lät. Påverkat dem alla har den superbe sångaren och låtskrivaren John Henry Kendricks, d v s Hank Ballard och hans grupp The Midnighters.

Född i Detroit men tidigt föräldralös bodde Ballard under en period hos släktingar i Bessemer, Alabama och fostrades i strängt kyrkoliv och gospelmusik. Intresserad för mer profan musik och doo wopgrupper som Ink Spots, Ravens, Orioles och främst Dominoes - med den utomordentlige sångaren Clyde McPhatter - såg han sig tvungen att vid femton års ålder rymma tillbaka till Detroit.

Hank Ballard plockades 1952 från det löpande bandet hos Ford Motor Company för att ingå i den redan etablerade vokalgruppen The Royals. Med förmågan att sjunga både ballader och uptempolåtar, samt förse gruppen med nyskrivet originalmaterial blev han omgående dess mest framträdande medlem. Redan året efter fick Royals sin första nationella rhythm & blueshit med “Get It”, vilken skulle följas av den oförglömliga, småkåta “Work With Me, Annie” i januari 1954.

Som parentes kan nämnas att när sextonårige Jamesetta Hawkins hörde “Work With Me, Annie” så skrev hon för sin grupp The Creolettes, senare The Peaches, svaret “Roll With Me, Henry”. Efter en audition hos Johnny Otis ordnades skivkontrakt med Modern Records, som dock fick kalla fötter och döpte om den till det mer sanitära “The Wallflower”. Jamesetta blev Etta James och resten är s a s historia. Kuriosa i sammanhanget är att Henry i sången inte är någon mindre än den vid inspelningstillfället närvarande Richard “Louie Louie” Berry.

För att Royals fortsättningsvis inte skulle förväxlas med en annan framgångsrik svart vokalgrupp, The 5 Royales från North Carolina, gjordes uppföljarna, de likaledes barnförbjudna, “Sexy Ways” och “Annie Had A Baby” under namnet The Midnighters. Först i november 1958 släppte King Records ägare Syd Nathan skivorna som Hank Ballard And The Midnighters.

5cd-boxen “Nothing But Good” innehåller allt det Hank Ballard & The Midnighters spelade in för Federal respektive King Records mellan åren 1952 - 62. Totalt etthundrafemtio låtar, varav cirka femton tidigare outgivna och enbart en handfull dubbletter i form av alternativa tagningar.

Samma elegans som hos Jackie Wilson, en fantastisk begåvning att skriva låtar och en unik röst som inte kopierar någon annan, gör Hank Ballard till ett av de stora originalen och stilbildarna inom doo wop och rhythm & blues. Framburen av The Midnighters säkra, stilrena och underbara stämmor gjorde arbetet lätt för Ballard och resultatet är också i absolut världsklass!

Namnen på gruppens genom åren övriga medlemmar bör heller aldrig få falla i glömska. Vokalisterna Norman Thrasher, Henry Booth, Charles Sutton, Sonny Woods, Lawson Smith och gitarristerna Arthur Porter, Cal Green och J C “Billy” Davis tillsammans med supernovan Hank Ballard är den enda, i rent hyllningssyfte, anledningen jag kan se att uppsöka en tatuerare.

Behöver jag tillägga att jag älskar boxen “Hank Ballard And The Midnighters Nothing But Good - The Federal / King Recordings 1952 - 1962”? Ytterligare en omfattande box bestående av Hank Ballards resterande Kingmaterialt är planerad. Jag kan knappt vänta!

/Per Magnusson