Recension
Foucault, Jeffrey
Shoot the Moon Right Between the Eyes
(Continental Song City/Border)

Jeffrey Foucault har tidigare gjort tre soloskivor och ett album tillsammans med Peter Mulvey och sin fru Kris Delmhorst. Han har också spelat med folk som Chris Smither, Rosanne Cash, Gillian Welch och Greg Brown. Han har alltså pendlat mellan traditionsmedveten tristess och trist traditionalism.

På sin nya skiva »Shoot the Moon Right Between the Eyes« framför Jeffrey Foucault sånger av John Prine, vars katalog är så omfattande och håller så hög klass att den tål många sådana projekt. Jeffrey Foucault väljer också givna sånger som »Hello in There«, »Speed of the Sound of Loneliness« och »Unwed Fathers«, men han vågar också rota djupare i katalogen.

I sin lågmäldhet är Jeffrey Foucaults framföranden kongeniala både med John Prine och sångerna. Kanske saknar Foucault lite av den prineska glimten i ögat; han blir mer av allvarlig traditionsbärare än personlig uttolkare. Men det innebär också att Jeffrey Foucault låter sångerna tala.

Ett neutralt utspel kan lyfta fram det som ett mer profilerat utspel suddar ut. Jämför till exempel Johnny Cashs version av »Sunday Morning Coming Down« med alla andras. Den nollställda tolkningen profilerar sången som den definitiva beskrivningen av bakfylledimmig, existentiell vanmakt.

Jeffrey Foucault befinner sig knappast på den nivån, men han gör inte John Prine till ett vehikel för Jeffrey Foucault. När Foucault till sparsamt komp (gitarrer, ibland en spöklik steel, någon gång trummor) skapar han en utrycksgestalt där sångernas lyriska och känslomässiga stämning glider in i en organiskt ödslig helhet med Jeffrey Foucaults röst och den instrumentala inramningen.

Jeffrey Foucaults »Shoot the Moon Right Between the Eyes« är den bästa John Prine-skivan, sedan duettalbumet »In Spite of Ourselves«. All tristess är medveten, en del av erfarenheten i John Prines sångskatt.

/Magnus Eriksson