Recension
Emil & The Ecstatics
Bit by Bit
(Naked Productions)

Det här bluesbandet, från Stockholm, har jag hittills bara stött på i små tidningsnotiser. Det är ett sånt där band som har sin publik runt om i världen, som ger ut plattor överallt från USA i väster till Japan i öster och som spelar live inte bara hemma på Stampen eller på bluesfestivaler i Umeå eller Åmål utan också befinner sig på utlandsturnéer då och då.

Ändå är Emil & The Ecstatics närmast totalt okända utanför blueskretsarna.

\»Bit by Bit\« är deras tredje album och min första bekantskap med bandet. Jag vet inte om de har spelat i Malmö, men i så fall har jag missat dem.
Det är sångaren och gitarristen Emil Arvidsson som är pådrivare och fixstjärna. Han sjunger läckert och hittar rätt med fingrarna på gitarren och skriver låtar som klarar sig även internationellt. Och bandet bakom honom är lyhört. De lägger ut en ljudmatta där Johan Bendriks Hammond dominerar med sina djupa blåtoner.

Så det är mer än godkänt för Emil & Co. Fick jag ändra på bara en enda sak, skulle jag låta andralåten \»Doer Not A Talker\« få inleda plattan. Det är en sådan där låt som tar lyssnaren till sig med ett brottargrepp och därmed är man fast och vill höra mer. Den kvaliteten har tyvärr inte titelspåret som nu öppnar plattan.

/Rune Häger