Recension
Legend
Never Too Old To Rock
(Wild Bird Records)

Det är dags att korka upp champagnen och bränna av ett fyrverkeri - Mickey Jupp är tillbaka! Naturligtvis är ale, stout och bitter den rätta drycken för den musik Jupp ger oss, men tillfället är så extraordinärt högtidligt att firandet måste markeras tydligt!

Efter det svenska äventyret »You Say Rock« 1994 så stängde Jupp dörren bakom sig och lät oss förstå att han i princip gjort sitt. Visst hade han försvunnit tidigare också, men aldrig så länge. 1983 kom »Shampoo Haircut And Shave«, året efter den något udda maxisingeln »Only For Life« och först 1988 »X«. Därefter fick vi vänta på »As The Yeahs Go By« i tre år.

Den här gången trodde jag inte att han skulle komma tillbaka, men nu, efter vad som tycks vara en evighet, står han här igen. Nyss fyllda sextiofem år har han samlat ihop musiker från den legendariska gruppen Legend, varav Chris East (gitarr) fanns med redan på första Bell Records Lp:n från 1969 och senare »X«. Parhästen Mo Witham (gitarr) spelade på den så kallade »Red Boot«, »Moonshine«, »Some People Can´t Dance« och »X«, Johnny Bobin (bas) på »Red Boot« och »Moonshine« samt trummisen Bob Clouter på »Moonshine«, »Oxford« och BBC-inspelningarna från sent sjuttiotal.

Det är ett bekvämt och prestigelöst sällskap Jupp omger sig med. Samarbetet med Witham, Clouter och Bobin går faktiskt tillbaka så långt som till 1964 - 65 och gruppen The Orioles och i det här sammanhanget är det förståeligt att man presenterar sig under gruppnamnet Legend istället för som soloartisten Mickey Jupp, även om han naturligtvis, i egenskap av pianist, gitarrist, sångare och låtskrivare, står i centrum.

»Never Too Old To Rock« är utgiven på egen etikett och ger oss den pubrock vi förväntar oss att få. Originalet Mickey Jupp gör det han är bäst på och det som ligger honom närmast hjärtat. Alltså en salig blandning av klassisk pubrock, doo wopstämmor, swamppopinfluenser, kluriga baktakter och det där trivsamt smått struttiga kompet som är så karaktäristiskt för den stil som är Jupps helt egen.

Allt är med andra ord precis som det skall vara. Skivan, inkl. porto, kostar £10 och kan bara beställas från www.mickeyjupp.com .

Mickey Jupp-konnässören Lasse Kärrbäck har sedan många år den lysande sajten www.mickeyjupp.co.uk och arbetar enligt det vinnande konceptet »av fans för fans«. För oss som inte får nog av Mickey Jupp finns där ytterligare sexton nya låtar med Jupp och Legend. Här är utrymmet större och Jupp kan visa upp hela vidden av den särart som gör att ingenting annat låter som den musik som han med sådan självklarhet levererar.

Pubrock som »Got No God«, »I Should Be Lovin´ This«, »David« och »Funktion To Funktion« samsas med New Orleanssvängiga »The Difference« och »Not Now Baby«. I Joe Barry-pastischen »Someplace Where It´s Monday«, liksom i »Seeing Simone«, plockar han fram den där ensamma, själfulla rösten som vi tidigare hört i sånger som »Partir C´est Mourir Un Peu«, »Soon Enough For Me« och »Even For You«. Och så då låtar som »Up Snake - Down Ladders« och »Part Of Your Furniture« med sina egensinniga arrangemang. Det finns ingen annan som låter så här och jag älskar varje sekund av det!

/Per Magnusson