Recension
McBride, Martina
Shine
(RCA/SonyBMG)

Martina McBride är Nashvilles för närvarande mest övertygande torch singer. När det handlar om dramatik och stora känslor balanserar hon med suverän precision på knivsudden mellan sentimentalitet och patetik, den knivsudd där uttrycket aldrig blir känslomässigt överdeterminerat, utan just bara trovärdigt trots den yviga drmatik som genren inbjuder till.

På sin nya skiva »Shine« visar Martina McBride den sidan i en sång som »I Just Call You Mine«. Någon opponerar kanske mot de svepande klaviaturerna och en del förprogrammerade effekter, men Martina McBrides röst övervinner alla faror som det slaget av kommersiell överanpassning kan medföra. Med en mindre begåvad artist hade det blivit profillös popmusik, med Martina McBride blir det känslomässigt laddad »countrypolitan«, men en »countrypolitan« kliniskt fri från alla negativa associationer som ordet av hävd väcker.

Men Martina McBride visar också sin rockigare sida i låtar som »Wrong Baby Wrong Baby Wrong« och »Sunny Side Up« med stötigt komp, starka melodier och en ljudbild som formligen smetas ner av Charlie Judges lap steel. I det sammanhanget väcker orden »smeta ner« entydigt positiva associationer.

Och i Darrell Scotts »I’m Trying« vänder Martina McBride på mönstret. Det är en lågmäld dialog om kärleken, sveken och den eviga kampen mot demonerna. Kompet är nertonat, akustiskt, och Martina McBrides vokala utspel reducerat till det nödvändigaste. Detta laddas sedan med en maximalt komprimerad uttryckskraft i en utsökt pendelrörelse mellan minimalism och en erfarenhetens överladdning.

Även »What Do I Have To Do« öppnar i samma känslomässiga reduktion. Inledningen är dessutom starkt countrymytologisk, kvinnan som kommer till ännu en stad, ännu ett jobb, för att komma undan minnena. Sångtitelns fråga riktas bakåt. Hur kan det tidigare livet suddas ut? Alltså en moderniserad och domesticerad variant av pionjärtemat, alltid på väg men kanske mindre till ett hägrande mål än bort från något. Långsamt dramatiserar Martina McBride sedan sitt utspel och skapar en elegant syntes av episk ballad och torch song.

Och så spelas balladstämningen ut för fullt i den folkviseliknande »Wild Rebel Rose«, där Martina McBrides röst avtecknas mot en bakgrund som smakfullt integrerar akustiska stränginstrument med tyngre instrumental dramatik i en ödesmättad historia av traditionellt brittiskt balladsnitt.

Martina McBride är inte bara Nashvilles för närvarande mest övertygande torch singer, hon är en av den samtida countryns bästa sångerskor med en unik förmåga att sätta sin personliga särprägel på vilken sång det vara må och i vilken instrumental inramning som helst.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify