Recension
Earle, Justin Townes
Midnight at the Movies
(Bloodshot)

Rune Häger undrade i en recension av bland andra Boppin Steve & The Playtones för ett par månader sedan varför man lyssnar på musik som redan gjorts. Tja, jag tycker att det finns i alla fall två enkla svar på den frågan: Därför att det är bra och för att man kan se det live.

Justin Townes Earle gör inget som ingen gjort förut. Men det är bra ändå.

Jag antar att ni kan lista ut vem Justin är son till, och vem han har fått sitt mellannamn efter. Men, nej, det är inte mycket som påminner om pappa Steve Earle. En kollega till mig gick för ett par år sedan på en Bobby Bare Junior- spelning för att han trodde att han skulle få se en yngre variant av senior, men det fick han ju inte. Så, förvänta dig inte att det ska låta Steve. Snarare låter Justin som en yngre Ryan Adams på Whiskeytown-tiden, och inte mig emot. Det här tycker jag är bra country/americana med sköna inslag av blues och soul.

26 år ung och ute efter rehab har han levererat två fina plattor och jag hoppas att han kommer att fortsätta med förhoppningsvis lite jämnare skivor där alla låtar är lika glimrande som ”Someday I’ll be forgiven for this”.

Lyssnar man på Justin Townes Earle live kan man få höra ett antal covers, men på »Midnight at the Movies« platsar bara The Replacements Can't hardly Wait av Paul Westerberg. Den är superfin och räkna med flashback till Whiskeytowns ”Pneumonia”.

Jag tycker även att han ska ha en eloge för att ha anlitat den fantastiska fotografen Joshua Black Wilkins på båda skivorna.

/Sabina von Greyerz