Recension
Resek, Mary
Two in the Saddle
(2008 Mary Resek)

På countryns försäljningslistor hamnar allt oftare unga sångerskor vars självständighet åtminstone jag vill diskutera. Musikaliskt drar det mer åt pop, hur mycket de än i CD-omslagets text säger att de minns morfars LP-samling där Loretta och Norma var bland favoriterna. Men i dessa dagar då inte ens McDonald´s längre är ett skällsord blir man väl nerdebatterat om man reser frågetecken inför den här plastiga dockcountryn. Eller så är jag pryd och gammal, är det sex i någon tv-serien - vilket det tydligen är i alla - då blundar jag.

Hellre då kandensiska Mary Resek. Här är det traditionell country, till och med joddling.

Hon kommer från Calgary, från en familj där musiken trängdes och om jag uppfattat det rätt, någon kvinnlig anhöring sjöng opera. Mary Resek´s country är så igenkännande, första tonen på varje spår och jag vet hur resten blir. Låtvalet är i läst format inte så där spännande, men oj så hon gör exempelvis »Jolene«. Hon läser inte textraderna rakt av, utan berättar historien med naken inlevelse, som om hon själv skrivit texten.

Samma med »A bottle of wine and Patsy Cline« och »Jamestown ferry« eller till och med »In the ghetto«. Vad det än är, min fot vickar hela tiden, jag ler, jag känner mig glad. Så här gudagod kan musik vara när den förmedlas av någon som älskar varje ton, någon som inte bryr sig om trendfaktor eller snipna kritiker.

Utan att så mena är »Two in the saddle« ett finger mot babydollcountryn från Nashville. Det här är åtminstone för mig det äkta.

/Frank Östergren