Recension
Swift, Taylor
Fearless
(Universal)

I det stora kvinnliga uppsvinget i Nashville åren kring 1990 såg de flesta debutanterna ut att vara tjugo år. Men förutom Kelly Willis och några till var de tio år äldre; debuten hade föregåtts av flera års slit som servitriser, receptionister på skivbolagen och demosångerskor.

På senare år har dock flera yngre countrysångerskor varit lika unga som de sett ut. Kellie Pickler, Julianne Hough och Taylor Swift: karriärvägen behöver inte nödvändigtvis gå via ströjobb, även om Taylor Swift sökte sin lycka i Nashville redan när hon vara elva år. Nu har hon fyllt nitton, strax före jul, och den andra skivan »Fearless« släpps i dagarna i Sverige. I USA gavs den ut i november. Där den amerikanska utgåvan rymmer ett par videor, rymmer den europeiska i stället tre spår från Taylor Swifts obetitlade debutskiva.

Jämfört med Kellie Pickler och Julianne Hough är Taylor Swift mer poporienterad, mer crossover. Soundet är massivare, med tung rytmmarkering och envist riffande gitarrer i bakgrunden. Detta sagt som en beskrivning; den crossovern är också en del av dagens country, kanske mer i samklang med countryns källor genom sin stilintegrativa attityd än altcountryns alla fåniga stilimitatörer och pastischörer är.

Taylor Swift har också en utmärkt röst, lite strävare, kanske burdusare än många andra yngre countrysångerskor. Men hon kan också söka sig till ett ljuvare utspel, som i »Breathe« (inte Faith Hill-låten). Och visst har flera sånger också en tydlig countryprofil, som »Tell Me Why« med fräckt fiolintro av Rob Hajacos och mandolinlicks som fint frigörs ur ljudbilden.

Lyriken är country med stilkänsliga interiörer både från Small Town America och den unga kärlekens outgrundliga irrvägar. Och det finns något troskyldigt i Taylor Swifts utspel som gör att man faktiskt tror på sångernas gestaltade erfarenheter. Det är bland annat därför, antar jag, som Taylor Swift är så framgångsrik. I en finanskris förförs inte köparna av glättade ljudbilder, de söker erfarenhet. Kom ihåg Margaret Ripley Wolfes notering i boken »Daughters of Canaan« om den äldre anförvanten som talade om hur familjen överlevde depressionen på tillfälliga jobb och Carter Family-skivor.

Taylor Swift har en röst, ett utspel och en låtskrivartalang (nästan alla sånger på hennes två skivor är co-writes med Liz Rose) som ger personlig profil även åt de mest tillrättalagda pop- och rockbakgrunder. »Fearless« är en mycket bra skiva i gränslandet mellan pop, sydstatsrock och country.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify