Recension
Zombies, The
Konsert på Debaser 090305
(Debaser)

Kvällen inleddes med två sånger från gruppens tidigaste period, där redan öppningslåten, Chris Whites “I Love You”, gav löfte om en magisk kväll. Strax därefter såg man sig tyvärr tvungen att bryta förtrollningen med tre låtar från Colin Blunstone respektive Rod Argents solokarriärer, varav endast “What Becomes Of The Broken Hearted” skulle ha kunnat ingå i Zombies spellista.

Med en repertoar skriven av två av sextiotalets finaste låtskrivare, Chris White och Rod Argent, som var och en för sig skrev ljuvlig popmusik - det var ju först vid bandets upplösning de båda skrev tillsammans och då bara vid en handfull tillfällen - så skulle spelningen på Debaser ha kunnat blivit klassisk!

Nu valde man att istället att framträda som Argent & Blunstone med inslag av Zombies. Jodå, vi fick ett antal låtar från mästerverket “Odessey And Oracle” och de tog oss tillbaka från den svacka som solokarriärerna förpassat oss till. Och det var i sällskap med “Care Of Cell 44”, “A Rose For Emily”, “I Want Her She Wants Me”, “Friends Of Mine” och “Time Of The Season” man ville vara, där kom stämsången till sin fulla rätt och Rod Argent och den inhyrde gitarristen höll fingrarna i någorlunda styr.

Därefter gick Argents ego bärsärkargång och vi tvingades lyssna igenom orgelpassager à la Rick Wakeman och Keith Emerson. Han plågade oss länge med ett monster kallat “Hold Your Head Up” och det var ungefär lika spännande som att höra Queen göra “We Will Rock You”. Med öppna ögon valde kvällens enda originalmedlemmar, Blunstone och Argent, att bruka våld på både sin begåvning och den unika låtskatt som gavs ut under gruppnamnet The Zombies.

Då man efter nästan två timmar avslutade ordinarie set med “She´s Not There” var redan huvudet så mörbultat, att jag omöjligt kunde ta till mig sången som väckte min kärlek till bandet för fyrtiofem år sedan. När dessutom gitarristen i solot tilläts begå rena lustmordet på ett av beatmusikens vackraste ögonblick var jag tvungen att lämna lokalen.

Tyvärr fick Zombies säregna och unika lågmäldhet till stor del stå tillbaka för Rod Argents kärlek till det pompösa. Visst var det kompetenta musiker - kanske t o m för duktiga för sitt eget bästa - men bandets ursprungliga basist och kompositör Chris White var lika viktig för gruppens genialitet som både Blunstone och Argent. Kanske var det hans frånvaro som banade väg för de värsta excesserna.

/Per Magnusson