Recension
Forbert, Steve
The Place And the Time
( Freeworld/Border)

Frågan är om inte det här är Steve Forberts bästa skiva sen de där två första halvlegendariska plattorna för 30 år sen…

För det första har han ett band som lyckas skapa den där luftiga, akustiska folkrocken från 70-talet perfekt, ibland förstärkt av legendariske studiogitarristen Reggie Young, en cello eller ett dragspel.

För det andra har Forbert fortfarande kvar samma varma Mississippi-släpiga röst och sjunger som en gud plattan igenom.

För det tredje har han en gudabenådad förmåga att skriva melodier som låter fullkomligt självklara i samma ögonblick man hör dem. Lyssna bara på hans ur-brittiska betraktelse ”Blackbird Tune”, de mjuka otroligt melodiska ”Who´ll Watch the Sunset?”, ”Hang On Again Till the Sun Shines” och ”Blue Clear Sky” eller de mer bluesigt, intensiva ”Write Me A Raincheck” och ”Labor Day 80”, hans humoristiska betraktelse av arenarock i ”Rock Show” eller…eller…

Eller, för det fjärde, sjunk ner i hans magiska tolkning av Clarence Ashleys ”The Coo Coo Bird”, en av de sånger som mer än det mesta annat utgör det amerikanska musikarvet – och som tydligt talar om var Steve Forbert kommer ifrån.

/Christer Olsson