Recension
Shaw Taylor, Joanne
White Sugar
(Ruf/Soundcarrier/BAM)

Den unga brittiska bluessångerskan och gitarristen Joanne Shaw Taylor debuterar med albumet »White Sugar«. Hon har spelat in skivan i Memphis tillsammans med inhemska rytmsektionen David Smith och Steve Potts, som driver på effektivt men också låter Joanne Shaw Taylors gitarr flöda i ett öppnare rytmiskt rum.

Främst är det också gitarrspelet som ger musiken tydlig profil. Joanne Shaw Taylor spelar med skärpa, tekniskt och stilmässigt varierat. Hon vilar gärna på tonen i ett tungt sustain, växlar mellan eftertänksamt dröjande tempon och snabba tonkaskader i ett organiskt uttryck där varenda ton tycks noga utmejslad i ett intuitivt och absolut samförstånd musikerna emellan. Som gitarrist utstrålar Joanne Shaw Taylor övertygelse och trygg förvissning att hon inget har att bevisa i tekniskt avseende; och det på sin debutskiva.

Hon är inte lika profilerad som sångerska. Rösten ligger ofta inbäddad i det instrumentala. Joanne Shaw Taylor sjunger inte till triokomp. Rösten blir ännu ett instrument, en integrerad aspekt av musiken. Det ger ett mångfasetterat och rikt nyanserat utryck, en musikalisk form som aldrig stöpts färdig utan befinner sig i ovabruten rörelse. »White Sugar« är en av de bästa bluesdebuter jag hört på mycket länge.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify