 |
| ||||||
 |
Recension
Good Time Charlie
Mojo Energy
(Slagerfabrikken)
En gång i tiden, 1980-talet heter det visst, hade jag en hel del norsk pop- och rockmusik i min vinylsamling. Jag vet inte om band som DumDum Boys och deLillos fortfarande har någon status hemma i Norge, men dessa och flera andra band var då lite heta på min skivspelare.
Däremot hittade jag aldrig Good Time Charlie, som startade sin karriär under den här tiden. Exakt vilket år deras första platta kom ut, det har jag inte orkat forska i.
Sedan dess har det försås gjorts en del rokader bakom ende kvarvarande originalmedlemmen Arle Hjelmeland, som sjunger och spelar munspel. Det var han som bildade bandet.
Nu har Good Time Charlie i alla fall släppt sitt fjärde album och det senaste, som kom ut i Norge i höstas, det är minsann något som borde vara hett i vilken CD-spelare som helst. I alla fall hemma hos lyssnare med god smak och intresse för hur man kan modernisera 60-talssoul och blanda den med lika gammal garagerock. Deras egen beskrivning av hur det låter är Garage Soul och visst, gärna för mig. För här finns influenser från såväl Detroits storhetstid som gamla rockgubbar som Bo Diddley.
Och framför allt finns här en ren hitlåt, eller i alla fall en låt som borde vara en listetta var och när som helst. Tryck igång låt nummer fyra och njut i två minuter och 52 sekunder av »This Train«! Så ska det banne mej låta.
Denna sida är designad till tonerna av White Stripes och Rodney Crowell.