Recension
Little Green
Crossing lanes
(Rootsy.nu)

Bluegrass kunde man tro, när instrumenteringen anges på konvolutet.

Bluegrass är det - i sista spåret, ett spela i kapp som är mer glatt än uppvisning.

Little Green är fem män från Göteborg, fem män som får mig att gå vilse i etikettjakten.

Countrylikt är det närmaste jag kommer, efter att tyckt mig höra influenser från Blue Rodeo, skiffle, Snoddas, vals, struttande jazz, lite blues och mer. Det är så kul, så medryckande, så överraskande och upplevelsen höjs av musikernas anspråkslöshet.

Hur jag nu kan veta att de är anspråkslösa? Jo, de skulle ha kunnat ta all sin individuella skicklighet och ge sig ut på egna utflykter. Nu samspelar de, ger varande generöst utrymme och det är nog just den där kollektiva känslan som gör att jag tar till mig »Crossing lanes«.

Samspelet väcker nyfikenhet, det går bara inte att sluta lyssna, Det är en spelglädje, ja jag vet ingen bättre jämförelse än den vi är med om varje julafton, när dvärgarna och Snövit i Disneys julhälsningar har musikkul.

Texten är tidigare publicerad i Hifi & Musik

/Frank Östergren