Recension
Avett Brothers, The
Mignonette
(Ramseur)

Det här är, hur absurt det än kan låta, en altcountryplatta i konceptformat. Jag vet, många, från Johnny Cash till Drive-By Truckers har gjort mer eller mindre löst sammansatta temalbum, men få har gjort det så utstuderat som The Avett Brothers. Mignonette« är berättelsen om fartyget med samma namn som förliste 1884 utanför Afrikas kust, och familjen Avett (två bröder, två systrar och en kompis) ger sin syn på det hela, sett ur de fyra överlevande besättningmedlemmarnas, och sitt alldeles egna, perspektiv. Det är faktiskt ganska underhållande.

Alla låtar är inte direkt knutna till skeppsbrottet, men har sin utgångspunkt i de känslor man kan tänkas uppleva vid en liknande katastrof. Avett Brothers använder stilfullt metaforer för att ge sina synpunkter på, och tankar kring livet, kärleken och den eventuella frälsningen. Tydligaste referensen till Mignonettestoryn finns i inledande »Swept Away«, men den kan med rader som »who cares about tomorrow, cause what more is tomorrow than another day« så klart även sättas i ett alldeles modernt sammanhang.

Musiken känns uråldrig, på det mest sympatiska sätt. Country, bluegrass, oldtimey, ragtime och till och med lite punk och The Avett Brothers framstår i sina bästa stunder som ett stillsammare och lite taffligare Old Crow Medicine Show. Stämsången är väl inte hundra, och många gånger svajar det lika hårt som det måste gjort när »Mignonette« gick under, men det finns en charm och omisskännlig kärlek och känsla i dessa 17 sånger som gör att man kan överse med skavankerna.

Och det bästa är att det inte känns ett dugg pretentiöst, utan hela tiden förblir vad man hoppas på; en lika upplyftande känslosam som engagerande berättelse om människor som gör vad de kan för att överleva.

/Ola Karlsson

Lyssna på Spotify