| |||||||
Recension
Snibb, Pontus
Admiral Street Recordings II
(Rootsy)
Snibb fortsätter sina musikaliska äventyr i sin studio på Amiralsgatan i Malmö. För oss som har sett och hört honom i många olika sammanhang, är den här dubbel-CD:n bara ytterligare ett bevis för att den här unge mannen har musikaliska talanger som kräver storpack.
Han har skrivit all musik och alla texter själv, han sjunger och han spelar både gitarr och på trummor. Och låtarna rymmer både hårdrocksklichéer och lättsamma överraskningar, texterna är oftast raka berättelser eller vardagliga betraktelser, hans röst är personlig och lätt att känna igen och han behandlar sina instrument som bara en självsäker och mångsidig virtuos kan göra.
När han spelar in i Admiral-studion handlar det om både hård och mjuk rock med lite bluesstänk i närheten. Det är väl i den här nischen han vill vara när han spelar i eget namn. Och då tar han med sig pålitligt folk till studion, Pelle Jernryd på slide och gitarr, Micke Nilsson på bas, Håkan Nyberg på trummor och Magnus Nörrenberg på keyboard. Ett par av dessa musiker spelar tillsammans med Snibb också i Buckaroos, som är en av hans övriga hemvister. Det finns fler. Och det finns många andra musiker, som under de senaste åren har anlitat Snibb för att vara med i bandet på deras plattor, t ex Mikael Wiehe, Fjellis, Lisen Elwin och t o m Gösta Linderholm.
Vad det handlar om är förstås kvalitet. Med Snibb i bandet blir det kvalitet av hög klass och när han spelar in sina egna plattor, så märker man hur hans säkerhet hela tiden växer.
Det svåra är bara att peka ut någon låt som sticker ut: det är genomgående starka nummer på den ordinarie plattan i den här CD-asken.
På bonusplattan som medföljer finns en demoversion av en rockopera, som handlar om paret Jim och Sam och deras behov av musik. Jag vet inte hur Snibb har tänkt när han satte ihop »verket«, men när man lyssnar och det är samma röst man hör i varje låt, glömmer man snabbt att allt är tänkt att hänga ihop och bilda en story. Det låter ju som vanlig rockplatta och det enda raka för Snibb måste vara att hyra Malmö-Operan och sätta upp »The Musical Journey of Jim & Sam« med ett par tunga namn i rollbesättningen. Då kanske t o m jag fattar vad det handlar om, såvida jag inte somnar i salongen, vilket hände senast jag var på Operan.