Recension
McBride, Martina
Live in Concert
(RCA/SonyBMG)

Martina McBride är en av den samtida countryns bästa torch singers. Hon har också spelat in två av den moderna countryns bästa sociala kommentarer, »Cheap Whiskey« och Gretchen Peters mästerverk »Independence Day«, den senare för övrigt en av de senaste decenniernas bästa pop- och countrylåtar.

Det är den ena sidan av saken. Den andra är att liveskivor av hävd är countryns hämsko. Johnny Cash gjorde några riktigt bra liveskivor, främst Folsom Prison-konserten. Merle Haggard har gjort några av countryns bästa liveskivor. Dolly Partons »Heartsongs« från 1994 kvalar också in bland de bästa. Fast då är vi inne på en väsentligt starkare del av utgivningen, de akustiska liveskivorna som håller betydligt högre klass. Det räcker med att nämna skivor av Alison Krauss, Rhonda Vincent och Suzy Bogguss i det sammanhanget. Av de artister som etablerat sig de senaste tjugo åren är det annars bara Dixie Chicks som gjort en riktigt bra liveskiva.

Kanske bäst då att göra som Martina McBride. Hennes »Live in Concert« innehåller en cd med åtta sånger som klockar in på knappa trettiofem minuter. Det är en bra skiva. Låtar som »Happy Girl«, »Concrete Angel«, »Whatever You Say« och naturligtvis »Independence Day« framförs i utmärkta versioner. Martina McBride sjunger med stark närvaro och övertygelse, och hon har ett högklassigt turnéband med distinkte och snärtige gitarristen Greg Foresman, skicklige steelgitarristen Wayne Dahl och fiddlern Jenifer Wrinkle, som känsligt och nyanserat sätter sin prägel på framförandena.

Annars är det otacksamt att vara turnémusiker på countryns mainstreamscen. Jobbet består mest i att återskapa vad som gjorts på skiva, där studiomusikerna haft privilegiet att få improvisera. Att återskapa de melodilinjer och improviserade solon som givit inspelningarna deras karaktär alltså; Martina McBrides turnéband ligger nära originalinspelningarna, men de tillför också en del. Och Martina McBride på scen är ruffigare och mer low down än på skiva, vilket också drar med musikerna.

Skivan är alltså bra, långt bättre än till exempel Pam Tillis liveskiva, men också ganska kort. Det kompenseras dock av den medföljande dvd:n, där vi får ytterligare tolv sånger. Och då faller allt på plats. Cd:n ger en försmak av den kompletta konserten, och dvd:n blir huvudsaken.

Där får vi också ett antal väl valda covers. Pat Benatars »Hit Me with Your Best Shot« är med på cd:n, men dvd:n innehåller också countryklassiker som »Rose Garden«, Loretta Lynns »You Ain’t Woman Enough to Take My Man« och Kris Kristoffersons »Help Me Make it Through the Night« som visserligen fick sin definitiva tolkning redan av Sammi Smith men som ändå håller några varv till. Det är mycket fina versioner, precis som på Martina McBrides coverskiva »Timeless« häromåret.

Alltså: Martina McBride är en av den samtida countryns bästa torch singers. Hon har spelat in några av de senaste tjugo årens bästa countrysånger. Och hon går gärna in i en fruktbar dialog med countryns traditioner, alltså en dialog där traditionen befinner sig i ständig rörelse, ej blir något som blott skall återskapas. Alla dessa sidor återspeglas på »Live in Concert«.

/Magnus Eriksson